Konstnären Julia Pivén har alltid varit intresserad av arkitektur. Efter att ha läst på om projektplaner och framtida satsningar i Malmö blev hon allt mer nyfiken på det gamla Malmö och människorna som levde där. På en workshop om Malmökvinnor på Stadsarkivet fick hon ut en mapp med information om en kvinna som hette Olga Sylvan.

– Hon arresterades 1900 för att ha suttit själv på första parkett på teatern, det var olagligt för prostituerade. Jag kände någon sorts koppling till henne, som den rebell hon var. Jag tyckte att det borde finnas en bild av henne så bestämde mig för att måla en, säger hon.

Det ledde in på ett sökande efter fler historiska kvinnor att porträttera. Med hjälp av ett stipendie från Kulturexpressen har hon kunnat skapa utställningen Ur minnet, som öppnar 31 juli på Stadsarkivet. Letandet började i lösdrivareprotokollen, polisens register från 1880-talet. Där dokumenterades många prostituerade, tiggare och andra kvinnor som ansågs leva osedligt och bryta mot lösdrivarelagen. Några kvinnor som fångade hennes intresse var de som hon kallar för ”de fyra systrarna”.

– De var inte systrar, men de verkade vara vänner och bo på samma gård. De sticker ut bland de andra lösdrivarekvinnorna och sa till exempel att de ville fortsätta sitt ”ohederliga leverne”. Jag tycker om att tänka på hur se satt där på gården och pratade och hade roligt.

I protokollen står det ofta beskrivet hur kvinnorna såg ut, något som Julia Pivén har använt när hon har skapat sina porträtt. Där finns också en del formuleringar kring kvinnors beteende som hon har reagerat på.

– De verkade ofta dömas utifrån sin attityd, det kan till exempel stå att de inte kunde hålla tungan i styr.

Hon säger att hon kan känna en samhörighet med kvinnorna som gick mot strömmen.

– Jag kan relatera till det, jag har själv alltid varit den som till synes har stuckit ut med min gothstil.

En annan kategori kvinnor bland hennes porträtt är de som dömdes för häxeri. Där har hon hittat information bland annat i de gamla domböckerna från 1500 till 1700.

– De trolldomskunniga fick mycket uppmärksamhet på den här tiden. De ansågs jobbiga i allmänhetens ögon och kunde dömas till döden bara för att de var bråkiga.

Samtidigt hade de trolldomskunniga tidigare varit respekterade för sina förmågor att hjälpa sjuka och bota alla möjliga åkommor med hjälp av örter och växter. Men när någon blev sjuk var det också lätt att skylla på dem. Häxerianklagelser kunde förekomma mitt bland petitesser och småbråk.

– En man anmälde en kvinna bara för att han tyckte att hon hade tittat märkligt på honom andra gången de träffades. Det är helt bisarrt, men kanske ett effektivt sätt att bli av med en jobbig granne.

Det har blivit många timmar på Stadsarkivet för Julia Pivén de senaste månaderna och hon har hittat flera intressanta kvinnor som hon inte har haft tid att porträttera.

Hon hoppas att de som besöker utställningen ska bli inspirerade av bilderna och dokumenten och sugna på att själva ta reda på mer om Malmös bortglömda kvinnor.

– Många av de mest spännande individerna är gömda bland dokumenten från 16- och 1700-talet och svåra att leta fram. Det vore kul om någon fortsatte att gräva i det. En del kanske känner, precis som jag, att de känner de här kvinnorna.

Ur minnet visas 31 juli och framåt på Stadsarkivet, Bergsgatan 20 i Malmö.