I lördags slöt ett tusental personer upp på Stortorget i Malmö för att protestera mot Pegida. Den islamfientliga organisationen hade samlats för ett torgmöte. På plats fanns också ett stort polispådrag som skulle skydda de tio Pegida-anhängarna.

Maria stod längst fram bakom kravallstaketet. Precis som många andra buade hon, skrek och räckte långfingret åt Pegida.

– Då kom det fram en polis och sa ”skrik inte så högt”. Jag sa ”alla skriker här, vad är problemet med mig?”.

En kort stund senare kom samma polis fram tillsammans med en kollega och frågade efter Marias ID-kort.

– Jag sa ”varför ska jag visa det?”. Då ställde de sig på varsin sida om mig, tog tag i mig och drog ut mig på torget. De tryckte upp mig mot en vägg. De gjorde det på ett våldsamt sätt, jag hade ont i armarna flera dagar efteråt, säger Maria.

Maria fick följa med till stationen, tillsammans med en annan person som omhändertogs av samma skäl. Efter några timmar släpptes hon, men fick reda på att hon var misstänkt för brott.

– Jag var inte våldsam, jag kastade inte flaskor, jag skrek bara. Finns det demonstrationsfrihet i Sverige? Förlåt, men jag kan inte se det.

När tidningen ringer upp polisens informatör Lars Förstell berättar han att Maria är misstänkt för brottet störande av allmän sammankomst.

– Om det finns tillstånd för för en allmän sammankomst finns det gränser för hur långt man kan gå för att störa den.

Var går den gränsen?

– Det får vi titta på i det enskilda fallet.

På torget var det många som skrek, varför grep ni inte fler?

– Det kanske inte var möjligt. Det är som när det är hastighetskontroll i trafiken, det går inte att stoppa alla.

Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare och expert på straffrätt, menar att lagen är svårtolkad.

– Det är inte straffbart att motdemonstrera, men du får inte förstöra den andras rätt att uttrycka sin åsikt. Det finns ett gränsdragningsproblem. Du får stå med ett plaket, men går gränsen när du viftar med det eller när du börjar ropa nånting?

Anna, medlem i Vänsterjuristerna i Lund, tycker att lagen är otydlig och att det är upp till den som använder den att tolka den.

Anna är skeptisk till att det skulle vara straffbart att använda sin röst för att protestera på ett torgmöte.

– Det går inte att lagstadga att någon ska tycka likadant som du. På samma sätt som du får applådera på ett torgmöte måste du få säga emot, skrika eller bua.

Fotnot: Maria och Anna vill inte ha sina riktiga namn i tidningen.