– Vad känner du själv när du ser bilderna?

Noor och Basel Hijazi breder ut en mängd foton på bordet framför sig. De föreställer vardagsliv i Syrien och är tagna av dem själva och några vänner. Kontrasterna blir slående. Konstnärliga monument, juiceförsäljare och ett par som går hand i hand blandas med bilder från flyktingläger, bland annat på en pojke som går mot ett tält i snön, barfota i ett par tofflor.

– Bilderna visar hur livet var innan kriget, när vi studerade, gick på kafé och levde vanliga liv. Men också hur det är nu, när det knappt finns några byggnader kvar i vissa delar av landet och många barn tvingas att leva i flyktingläger, säger Noor Hijazi.

I januari 2015 kom de till Hässleholm efter att ha flytt från Homs, en av de städer som har drabbats värst av inbördeskriget i Syrien. De märkte att många svenskar inte kände till Syrien och hur det var att leva där innan kriget.

– Vi har fått frågor som ifall det finns internet och mobiltelefoner i Syrien, och folk vet inte hur många folkslag det faktiskt finns där. Många svenskar är också förvånade över hur många syrier som kommer hit. Vi vill visa att det beror på att vi förlorade vår fred och säkerhet, säger Basel Hijazi.

Tankarna på att sätta ihop en utställning med foton från Syrien föddes. De fick hjälp av Mötesplats Ljungdala dit de går för att öva svenska. Här kommer utställningen att visas från och med 11 juni.

Noor Hijazi tror att det är svårt för personer som har vuxit upp i Sverige att förstå hur det är att leva i krig, eftersom det har varit fred så länge.

– Vi visste inte heller hur det var att leva med krig innan konflikten började 2011.

Bilder på de allra värsta scenerna med skadade och döda människor har de valt att inte ha med.

– Det är många som inte klarar av att se bilder av blod och död. Och vi vill visa att det värsta är situationen för dem som fortfarande lever. Byggnader går att bygga upp igen, men det går inte med barnen. De är rädda och har ingenstans att ta vägen och många har förlorat talförmågan, säger Noor Hijazi.

De har också valt att inte ta upp något om bakgrunden till konflikten eller den politiska situationen i de korta beskrivande texterna som visas med bilderna.

– Det blir för komplicerat eftersom det finns många olika åsikter kring hur och varför kriget startade. Vi vill inte gå in och ta ställning, säger Basel Hijazi.

Istället är ett av huvudsyftena att visa hur människor levde i Syrien innan kriget bröt ut.

– Vi hade skolplikt fram till nionde klass och många gick vidare till gymnasiet och universitet efter det. Nu är en stor del av skolorna förstörda, säger Basel Hijazi.

Själv arbetade han som telekomingenjör och Noor Hijazi som apotekare fram till att de lämnade landet 2013. Risken för att bli skjuten eller kidnappad om de stannade kvar i Homs blev för stor. Noor tillbringade först en tid i Libanon och mötte sedan upp Basel i Saudiarabien. Där gifte de sig innan de tog sig vidare till Sverige. Basel har sin mamma med sig men Noors föräldrar finns kvar i Homs.

– Jag är alltid rädd att det ska hända dem något. Om jag får veta att min pappa har lämnat huset sitter jag vid telefonen och väntar på besked tills han är säkert hemma igen.

Även om de vill lära sig svenska och hoppas kunna få arbeten inom sina yrken i Sverige är förhoppningen att de en dag ska kunna återvända till Syrien.

– Ingen vill vara borta från sitt land för evigt. Vi har hopp, men just nu vet vi inte när det kommer bli fred. Ingen trodde att kriget skulle hålla på mer än ett år, och nu är det inne på det fjärde året, säger Basel Hijazi.

Utställningen kommer även att visas på Hässleholms stadsbibliotek under augusti, och paret hoppas att den kan komma och visas på fler ställen framöver.

– Vi hoppas att den ska ändra synen på syrier och på flyktingar i allmänhet. Med bilderna vill vi visa att vi inte är så olika, det är bara att några av oss är födda i Syrien och några i Sverige, säger Noor Hijazi.