Situationen på Sjumilaskolan i Biskopsgården är ohållbar. Det menar lärarna Jannika, Omid och Lisa. Tillsammans med 28 ytterligare anställda har de nu skrivit ett brev till stadsdelens politiker, som GFT har tagit del av.

– Det är ett språkbruk och en miljö på skolan som varken är bra för personal eller eleverna, vi behöver strukturer och riktlinjer för hur vi ska arbeta med det. Personalomsättningen är hög eftersom pedagogerna inte orkar. Det är eleverna som får ta smällen när lärare är sjuka eller slutar, säger Omid, lärare på Sjumilaskolan.

Sedan höstterminen 2013 har ungefär en tredjedel av personalen slutat, totalt 25 personer, däribland en rektor och annan personal. Och fler anställda planerar att sluta, berättar Omid och Jannika.

Ett av de största problemen är att kommunikationen med skolledningen fungerar dåligt, enligt Omid och Jannika. De känner att ledningen inte lyssnar eller låter dem vara delaktiga. Såväl kritik som kreativa idéer bemöts med skepsism och ”locket på”, menar de.

– Det enda man får höra om dem som slutat är att de inte hade rätt kraft och energi, eller inte var tillräckligt tuffa. Men ska det vara en normal del av arbetsmiljön att man har ont i magen? säger Omid.

Att lärare utsätts för kränkningar av elever förekommer ofta. Lisa berättar att hon tvingas ha en högre toleransnivå på Sjumilaskolan jämfört med på andra skolor. Men det är sällan hon skriver incidentrapporter efteråt.

– Det har vi inte tid med. Då skulle vi inte få göra annat.

Problemen är inte nya. Förra året gick 50 procent av niorna på Sjumilaskolan ur grundskolan utan gymnasiebehörighet, vilket var lägst andel behöriga av alla Göteborgs skolor.

– Elever som slutar riskerar att bli kriminella istället. Vi måste göra något radikalt, annars riskerar flera generationer att gå förlorade, säger Jannika.

I andra stadsdelar hade fler föräldrar krävt förändring, tror Omid.

– I många andra stadsdelar har fler föräldrar språkliga förutsättningar och vet hur skolan fungerar så att de kan ställa krav. Många här har också en tilltro till auktoriteter som gör att man inte ifrågasätter oss pedagoger. Istället flyttar man sitt barn härifrån, och då får vi inte någon dialog om hur vi kan utveckla skolan.

Ledningen har satt in åtgärder. Handledning av arbetslagen, individuell fortbildning och extern hjälp är några exempel. Men den positiva effekten av åtgärderna har uteblivit, menar lärarna.

Inom kort väntas också företagshälsovården göra en undersökning bland personalen. Men det räcker inte, anser Jannika.

När GFT frågar rektorn Anna Hjärne om hur hon ser på att så många anställda har slutat, säger hon att hon inte håller med om att det är ett högt antal.

– Som arbetsgivare bedömer jag inte att det är ovanligt många.

Hon säger också att många fall handlar om pensionsavgångar, men när GFT begär ut information visar det sig att endast 3 av 25 har slutat på grund av pension. När Anna Hjärne ser statistiken tillägger hon att ”vi hade lite för många avgångar”.

Tror du inte alls att personal slutar för att de inte trivs?

– Jo, det tror jag absolut. Hälften som kommer till oss är inte vana vid miljön. Det är en hemskt spretig och svår organisation, det räcker att tänka på oron i vårt område. Det är säkert en tredjedel av dem som har slutat som inte har trivts, kanske med ledningen, kanske med mig som person, säger Anna Hjärne.

Måste man vara extra stark för att jobba på Sjumilaskolan?

– Nej, tvärtom. De som har skrivit protestlistan är de lärare som förespråkar väldigt hårda och bestämda metoder, medan jag försöker ha ett komplicerat synsätt, säger Anna Hjärne som tillägger att de som skrivit på listan vill ha en ”svart-vit väg” och en ”stark och dominant ledare”.

Men Omid säger att de tvärtom vill ha en ledare som lyssnar mer på sin personal.