Konflikten i Ukraina har varit ett virrvarr av information av bekräftade och obekräftade uppgifter. Den invecklade konflikten mellan Ryssland och Ukraina med proryska rebeller och paramilitära nationalister skapade till en början ofta förvirring bland de europeiska medierna. Snart började det också rapporteras om nazister som attackerade och dödade demonstranter och högextremister som tog sig in i parlamentet och svenska nazister som reste för att strida på... ja, vems sida egentligen?

Anton Shekhovtsov, forskare och expert på europeisk högerextremism, är i Sverige för att prata om högerextremismen i Ukraina. Han har följt utvecklingen av Ukrainas högerextrema partier de senaste åren och deras deltagande i den uppblossade konflikten med Ryssland. Hans bedömning är att de västerländska medierna rapportering om konflikten många gånger varit felaktig, men han klandrar dem inte.

– Det här bottnar i ett större problem som handlar om att västerlänningar inte vet särskilt mycket om Ukraina. Trots att det till ytan är Europas största land, forskas det mycket lite om det och på de europeiska universiteten finns inga experter på Ukraina. Så vad hände när medierna ville ha en inhemsk expert som skulle kommentera händelserna i Ukraina? Jo, det blev experter på Ryssland. Och de fick i sin tur många gånger sin information från ryska medier, där de högerextremas deltagande i demonstrationerna blåstes upp så att det många gånger såg ut som att de helt låg bakom dem.

Konflikten i Ukraina, som utvecklats till ett väpnat krig, bottnar i om Ukraina ska samarbeta med EU eller Ryssland. Det är en lång konflikt, som till stora delar handlar om identitet – ska man vara mer européer eller mer ryssar? De EU-förespråkande demonstranterna, som gick ut på gatorna i protest i november 2013 i vad som brukar kallas Euromaidan, vände sig mot att president Viktor Janukovitj skrivit på ett avtal med Ryssland, istället för avtalet som skulle föra landet närmare EU. För att smutskasta Euromaidan rapporterade ryska medier om hur högerextremister var dem som låg bakom protesterna. Något som passade det högerextrema partiet i Ukraina, Svoboda, utmärkt, säger Anton Shekhovtsov.

– De ville gärna framstå som dem som ledde protesterna, de hade redan vuxit rejält på att gå över till att förespråka ett närmande till EU.

Fram till 2012 hade det nationalistiska högerpartiet knappt något stöd alls – mindre än 1 procent i de senaste valen. Men från och med 2012 hände något. Svoboda hade börjat inse vilka knappar de skulle trycka på.

– Precis som andra högerextrema partier är Svoboda populister, säger Anton Shekovtsvo.

– Fram till 2012 var de det mest Europa-fientliga partiet i landet och publicerade artiklar där Europa kritiserades för sin multikultur och liberalism. EU beskrevs som ”Euro-Saddam” eller ”Gayeuropa”. Men då Svoboda såg resultatet av den senaste opinionsmätning, som visade att de hade väldigt många pro-europeiska väljare, ändrade de sin åsikt om EU och började i stället stödja Ukrainas integration i Europa.

Anledningen till att Svoboda hade många pro-europeiska väljare är enkel, säger Anton Shekhovtsov. Partiets främsta profilering var dess extremt hårda Moskva-kritik, något som även Ukrainas EU-förespråkare ställde sig bakom. Partiet hade också alltmer börjat framstå som den viktigaste oppostionen till den nu alltmer kritiserade presidenten Janukovitch. Något Janukovitj själv till stora delar bidragit till: i ett försök att framställa oppositionen som endast bestående av högerextremer utmålade han själv Svoboda som det största oppositionspartiet, trots att det var långt ifrån sant. I parlamentsvalet 2012 fick Svoboda 10 procent och när Euromaidan-protesterna drog igång var de snabba att hänga på.

– De tog till alla knep för att skapa en bild av att de var en väldigt viktig del av demonstrationen. Trots att Euromaidan var ett civilt initiativ, då det som brukligt uppmanas till att inte ta med sig flaggor eller politiska symboler, tog Svoboda med sig sina flaggor och ställde sig i frontlinjen, berättar Anton Shekhovtsov som själv var på plats under protesterna.

– Svoboda ställde sig i främsta ledet i demonstrationerna och var de mest våldsamma. På många av bilderna från demonstrationerna verkar de utgöra en signifikant del av demonstranterna, men i själva verket utgjorde de bara runt 10 procent.

Trots att konflikten i Ukraina på många sätt splittrade Europas högerextrema rörelse, valde flera europeiska nazister att åka till Ukraina för att strida, antingen för de proryska rebellerna eller de paramilitära nationalisterna. Däribland cirka 30 svenskar. Bland partierna fanns blandade inställningar. Svenska motståndsrörelsen ansåg att Svoboda var ett ”judestyrt parti” och valde att stötta de ryska nationalisterna. Likaså gjorde de norska nazisterna. Svenskarnas parti ville hålla sig neutralt, eftersom det handlade om ”vita som slogs mot vita”, något som de menade av princip inte borde förekomma. Även grekiska Gyllene Gryning valde att inte välja sida.

Att europeiska nazistpartier inte har någon entydig bild av den ukrainska konflikten beror bland annat på att den inte handlar om etnicitet, menar Anton Shekhovtsov.

– Konflikten beskrivs ibland som om den vore mellan etniska ukrainare och etniska ryssar. Men det är en kulturell konflikt. För de högerextrema spelar etnisk bakgrund inte särskilt stor roll, utan det som betyder något är att vara lojal mot den ukrainska staten. De vill se en ordentlig frigörelse från Ryssland och ett utvecklande och upphöjande av den egna kulturen och nationella identiteten.

Det finns heller inga andra beröringspunkter med Europas högerextrema partier – Svoboda är varken invandringskritiskt eller islamofobt.

– Invandring är en icke-fråga i det fattiga Ukraina. Därför ingår varken invandringsfientlighet eller islamofobi i den ukrainska högerextremismen. Svoboda har till och med samarbetat med islamistiska grupper, säger Anton Shekhovtsov.

Anton Shekhovtsovs analys av situationen för de högerextrema i Ukraina är dock hoppfull – den ukrainska högerextremismen kommer i framtiden att försvinna helt inom politiken, tror han. I valet 2014 backade Svoboda ner till 4 procent och förra valets framgångar ser han som en tillfällig uppgång.

– Politiskt har de redan förlorat på den här konflikten. Däremot är jag oroad över att högerextremisterna nu utgör en etablerad och integrerad del av polisen – det är något som definitivt inte kommer bidra till stärkandet och utvecklingen av demokratin i landet. Samtidigt är det bättre och vara realistisk, de kommer alltid att existera så frågan de ukrainska politikerna måste ställa sig är: hur kontrollerar vi dem bäst? Då är det kanske bättre att ha dem kontrollerade bland polisen och militären, där de inte har någon politisk makt, än att ha dem okontrollerade ute på gatorna.