För att ge ett konkret exempel, vad kostar mensskydd i Indien eller Uganda?

– I Uganda kostar ett paket bindor motsvarande en dollar, en dagsinkomst för många. I Bangladesh och Indien är det i förhållande till inkomsterna också oerhört dyrt, mycket dyrare än i Sverige. För många är det en lyxvara att köpa engångsmensskydd.

– Sedan tillkommer problemet med att det ofta är gemensam familjekassa som hanteras av pappan eller mannen och då kan man inte ens ta upp frågan om man kan få köpa mensskydd.

Har moms eller icke moms på mensskydd någon betydande effekt?

– Ja, eftersom det sänker priset. Det är också en symbolfråga, att visa att det här är inte en lyxvara som man väljer att lyxa till det med, ungefär som en parfym, utan det är en essentiell basvara som inte ska beskattas.

Vad använde de du träffat som mensskydd?

– Framför allt gamla kläder. Ibland användes även toalettpapper eller tidningspapper.

Du testade själv att använda tyg som mensskydd, hur var det?

– Oskönt och fuktigt. Det var påtagligt att man hade något i trosorna hela tiden, som en klump. Det rör sig också, åker uppåt hela tiden. Men framför allt var det ständigt en fuktig yta.

Forskare har sett en koppling mellan livmoderhalscancer och återanvänt tyg som mensskydd?

– Ja. Med dåliga förutsättningar att torka och tvätta tygbitar ökar risken för infektioner i underlivet. Om man går med de här infektionerna länge så bryts motståndet ner. Livmoderhalscancer, och även hiv, sprids genom virus som man blir mer mottaglig för. Överhuvudtaget är det en hög frekvens av underlivsinfektioner i utvecklingsländer.

Vad behöver göras för att göra mensdagarna lättare?

– Det måste finnas materiella förutsättningar – effektiva mensskydd som man själv väljer. Det måste också finnas papperskorgar, tvätt och torkmöjligheter för att kunna hantera mensskydden. Framförallt är det grundläggande att få lära sig vad mens är, hur det fungerar och lyfta skammen. För materiella- och hanteringsproblem blir trippelbesvärliga då man ska behöva skämmas samtidigt.