Det dök upp en text i ETC inför premiären av nya säsongen av Game of Thrones. Fokus i texten var på hur kvinnor porträtteras i serien och det problematiska i hur våldtäktsscenerna trivialiserar de kvinnliga offren.

Den var bra och intressant.

Men den röda tråden i texten var om det var okej som feminist att gilla Game of Thrones samt om serien i sig var feministisk.

Liten detalj, men den gnager i mig.

Tanken bakom kanske är att en ska läsa rätt litteratur och titta på rätt serier för att vara en bättre feminist, få en djupare analys och bättre insikt i samhällsstrukturer.

På ett sätt kan jag köpa det. Analys och medvetenhet är viktig när en läser och tittar på tv-serier.

Men jag vet också att jag är fullt kapabel att fundera över det problematiska i böcker och serier utan att någon gör det åt mig.

Det stör mig att det ska krävas ett godkännande av vad jag som feminist får tycka om.

För hur katten ska jag kunna njuta av en tv-serie eller bok om jag hela tiden känner att det sitter en arg liten människa på min axel som syrligt viskar till mig: ”Jaha, men borde du verkligen läsa det där, du som är feminist?”

Det är så det känns med alla dessa pekpinnar om vad jag förväntas gilla och vad jag måste ogilla för att vara en bra feminist. Jag märker av dem i tidningar, på tv och sociala medier. Och det gör mig riktigt arg.

Det är exakt samma typ av förtryckande struktur och vilja från samhället att godkänna vad kvinnor bör gilla som jag fått höra hela livet. Som liten tonårstjej gömde jag skamset undan mina Sagan om isfolket-böcker i väskan för mina skolkamrater. För att det klassades som fel typ av litteratur som smarta människor inte skulle befatta sig med.

Precis samma hånfullhet mot och nedvärderande av vad som anses okej eller inte som jag märker av i dag.

Jag var tyst när jag var ung, men jag vägrar gå med på det nu. Jag köper inte för fem öre att samhället och andra feminister tycker att det är acceptabelt att peka finger åt mig bara för att jag gillar serier och litteratur som inte är feministisk. Att skapa ett slags godkännade av vad kvinnor och feminister får gilla och inte får gilla är ett djupt rotat mönster som är skapat av patriarkatet. Det skapar istället splittring och osäkerhet.

Det påverkar vad vi anser vara godkänd kultur och leder till en skuldbeläggande struktur där en blir klassad som en dålig eller mindre medveten feminist bara för att en råkar gilla något som kanske inte är feministiskt.

När en är orolig för att inte läsa rätt böcker eller se rätt filmer, vart hamnar det feministiska engagemanget då?

Jag vill inte vara cynisk, men jag kan garantera att det inte kommer ligga på de viktiga frågorna som att krossa patriarkatet, skapa lika lön och jämna ut könsrollerna i alla fall.

Med det sagt tänker jag ta mina Sagan om isfolket-böcker, ge mitt tonårsjag en high-five och ägna mig åt att läsa och se det jag tycker är engagerande och kul. För jag behöver inget godkännande av det jag älskar, vare sig som feminist eller kvinna.