Partierna på högerkanten anklagas ofta för att komma med enkla svar på komplexa frågor. Förbjud organiserat tiggeri! Tillfälliga uppehållstillstånd! I själva verket är lösningarna som presenteras extremt krångliga och kontraproduktiva.

Redan 2004 utvidgades lagen om människohandel till att även inkludera utnyttjande av människor för tiggeri eller tvångsarbete. Moderaterna och Sverigedemokraterna driver ett förslag som redan genomförts. Att stifta lagar som redan finns är kanske den onödigaste verksamhet en politiker kan ägna sig åt. Moderaterna har till och med lagt förslaget att låta kommuner anställa särskild personal med uppgift att vräka människor från tältläger. Är det inte lärare vi ska anställa istället?

En annan snilleblixt som slagit ner i det borgerliga landskapet är tillfälliga uppehållstillstånd. Alltså att en person som redan beviljats asyl i Sverige ska gå igenom asylprocessen en gång till efter ett par år. Intressant nog har moderater och sverigedemokrater inga problem att fördubbla kostnaderna för Migrationsverket så länge det handlar om att skicka ut folk. Systemet med tvångsutvisningar som är ett slöseri inte bara med människoliv utan även myndighetsresurser föranleder inte heller några protester från de sverigedemokrater som hävdar att de bara värnar om välfärden.

Enligt Kriminalvården var resekostnaderna bara för utvisningar med chartrade plan nästan 45 miljoner kronor 2013, vilket Fria rapporterade om för ett år sedan. Istället för att lägga resurser på att bland annat motarbeta mäns våld mot kvinnor lägger vi alltså miljoner på att utvisa människor som flytt från krig och förtryck och bara vill skapa sig ett liv i Sverige.

Kostnaderna för att i åratal utreda om människor ska ”få” befinna sig i Sverige istället för att redan från start fokusera på svenskundervisning och jobbmöjligheter är mångfaldigt fler. Det ingen pratar om är att en betydligt friare invandring är en mycket enklare och effektivare för att inte säga värdigare lösning i en värld av krig och förtryck. Högerns utestängningspolitik är både ovärdig och krånglig.

Alliansen sänkte under sina åtta år skatterna med 140 miljarder kronor. Tydligen gick stora delar av väljarkåren på löften att fler skulle jobba om skatten bara var lägre. Nu har vi ju facit i hand efter alla skattesänkningar: arbetslösheten ökade. Att baka in skattesänkningar som ofrånkomligen gynnar de rikaste i en jobbretorik har kanske varit borgerlighetens slugaste drag. Men som jobbpolitik är den både krånglig och kontraproduktiv. Den rakaste vägen till fler jobb är ju att ta pengarna som går till skattesänkningarna och istället satsa på välfärden i offentlig sektor.

De rödgröna har dock svårt att för väljarna förklara hur oändligt krånglig, ineffektiv och kontraproduktiv borgarnas politik egentligen är. I den senaste partiledardebatten stammade Stefan Löfven fram sitt motstånd till tillfälliga uppehållstillstånd. Ingen lyfte frågan om Moderaternas antitiggarpatrull som kanske är det allra dummaste förslaget i deras tiggarutspel. De mänskliga och samhälleliga kostnaderna för tvångsutvisningarna och utestängningspolitiken var nästan helt frånvarande.

Så länge borgarna och sverigedemokraternas politik framstår som enkel om än kall och en verkligt röd och grön och rosa politik framstår som onåbara men vackra drömmar är vi i en återvändsgränd. I själva verket är förändringen lika nödvändig som oundviklig. Det gäller bara att få fram det.