Artifice har nyligen firat releasen av sitt nya nummer på Restaurang Landet i Stockholm.

– Det var väldigt lyckat, med många besökare, säger Christoffer Fransson, som berättar att de nu är laddade för morgondagens, fredag, fest på Aateljén i Göteborg.

– Det blir italienskt vin och varmkorv. Och fest givetvis. Vi vill komma bort från den andäktiga och kyrkliga konstupplevelsen som man får i det klassiska galleriet. Till viss del vill vi skapa en plats och en upplevelse som skiljer sig från konstgallerierna.

Artifice arbetar med affischen som uttrycksmedel. Tio konstnärer har bjudits in för att göra en affisch under temat Experiment i irritation.

– Vi drivs av en tro på att konsten roll är att störa ordningen i de invanda föreställningarna och mönster som lagt sig till vila i samhällssjälen. De konstnärer vi har bjudit in har förmågan att vända på perspektiv, bryta normer och vågar vara obekväma på ett eller annat sätt.

Hur har ni lyckats med ambitionerna att irritera?

– Jag har själv en ganska hög tröskel för den typen av irritation. Men konstnären Klas Eriksson har skapat ett klistermärke som medföljer tidskriften, och det var ett verk som vi själva hade svårt att ta ställning till. Experimentet med irritation ställs där på sin spets.

En tanke med Artifice är att föra ut samtidskonsten genom nya kanaler. Förhoppningen är att en större publik kan ta del av konsten. De som köper ett nummer av Artifice får tio affischer som förhoppningsvis kan dyka upp på de mest oväntade platser.

– Affischerna kan sättas upp vart som helst. De flesta sätter nog upp dem hemma. Men visst har jag sett någon enstaka uppsatt även på stan, säger Christoffer Fransson.

Artifice kommer ut med två nummer per år. Redan nu är Christoffer Fransson, Louise Andersson, Sara Källsner och Kajsa Åhlander Persson i gång med nästa nummer.

– Temat är bestämt. Det vill jag inte avslöja redan nu, men nästa nummer kommer att släppas i samband med konstbiennalen i Göteborg i höst.

Ni samarbetar ändå med den traditionella konstvärlden?

– Vi kan ses som ett komplement till den vanliga strukturen. Vi erbjuder en scen som i varje fall till formen sträcker ut händer åt andra håll och det tror jag ger upphov till helt andra bilder än vad man skulle visa på ett vanligt galleri.