Dennis har alltid haft ett intresse för djur. När han var liten ville han bli veterinär. Istället kom han att bli polis. Att han skulle jobba med just djur hade han ingen aning om då, men sedan tre år tillbaka jobbar han som djurskyddspolis.

Det var dock inte djurintresset som gjorde att han fick jobbet.

– De flesta av oss har 15–20 års tjänst bakom oss. Jobbet handlar mer om att man måste ha en polisiär trygghet i sig själv och kunna hantera svåra situationer. Vårt jobb är i princip att tala om för människor att de inte kan sköta sina djur. Det är en väldigt traumatisk situation för många, berättar Dennis.

I många fall handlar det om personer som på grund av psykisk ohälsa, sjukdom eller missbruk inte längre kan ta hand om sina djur. Oftast går det lugnt till när de åker ut på ett jobb. Många visar förståelse för att polisen måste omhänderta deras djur.

– När vi sätter oss ner vid bordet och pratar så får vi reda på att de är lättade. Många är medvetna om att de inte kan ta hand om djuret men har inte själva kunnat ta sig ur situationen, berättar Dennis.

Stockholm var först i landet med att inrätta en speciell enhet inom polisen som bara arbetar med djurskyddsärenden. Totalt finns det tio djurskyddspoliser i Stockholm. Det vanligaste är att de kallas ut på ärenden som rör katter och hundar men eftersom de arbetar med alla typer av husdjur och sällskapsdjur, så händer det att de även kommer i kontakt med lite mer udda djur. Det kan handla om spindlar, ormar, fåglar eller fladdermöss.

– En gång fick vi åka ut på ett ärende med en groda. Det var någon som hade fått med sig en groda hem i en resväska från utlandet, berättar Ingrid som efter att ha arbetat som civilpolis med inriktning på gängbrottslighet sadlade om till djurskyddspolis.

Om det handlar om djur som poliserna inte är vana vid så kan olika samarbetspartners följa med ut. Handlar det om lantbruksdjur som grisar, hästar eller kor så är det istället oftast länsstyrelsen som följer med.

– Och när det gäller hund och katt tar vi det oftast själva, om det inte är aggressiva hundar, säger Ingrid.

Djurskyddspoliserna arbetar enligt djurskyddslagen och verkställer länsstyrelsens beslut. De följer med ut på kontroller med länsstyrelsen om det behövs, till exempel om djurägaren har varit aggressiv eller inte velat släppa in dem. När polisen omhändertar en katt eller hund så körs de vidare till olika uppstallningsplatser.

– Då har vi också avtal med dem att de ska kunna vara behjälpliga, kanske möta upp på en adress så att de kan ta över direkt därifrån, säger Pernilla Markström som är gruppchef på djurskyddspolisen.

Pernilla Markström upplever att få förstår djurskyddspolisens roll. Många privatpersoner ringer för att tipsa om att djur far illa. Då hänvisas de alltid till länsstyrelsen.

– Länsstyrelsen har ju utbildade djurskyddsinspektörer och länsveterinärer. Det är de som är experterna, vi hjälper bara till och verkställer beslut. Det vi kan göra som är vårt jobb är att ta upp en polisanmälan. Men vi åker inte ut på egna kontroller.

I april i år greps en maskerad man inne i länsstyrelsens lokaler på Kungsholmen. Han hade bombhotat personalen. Han hade fått sin hund omhändertagen efter ett beslut av länsstyrelsen och sedan dess försökt att få beslutet hävt. Pernilla Markström säger att de får en del hotfulla samtal, men att hotbilden är större mot länsstyrelsen, som fattar besluten.

– Det är sällan de kommer hit och söker upp oss. Men ibland ringer folk och skriker i telefonen, de kanske vill ha tillbaka en hund.

Däremot har poliser hotats ute på jobb. Ett fall ledde vidare till rättegång. En person som skulle få sin hund omhändertagen hade hotat polisen med kniv.

– Men det är sällan vi blir hotade efteråt, hemma eller att folk kommer hit, säger Pernilla Markström.

I polisbilen förvaras de verktyg som används i jobbet. Burar i olika storlekar, håvar, handskar och hundgodis. Varken Ingrid eller Dennis har blivit bitna i jobbet – däremot har de blivit rivna av katter. I ett fall fanns ett 60-tal katter i en lägenhet och de var tvungna att komma tillbaka i flera omgångar och använda sig av burar för att fånga in alla. När det gäller hundar är det sällan fler än ett par stycken.

– Hundar kan man också oftast prata med och lugna ner. Precis som med människor, säger Dennis.

Men ofta handlar det om jobbiga och svåra möten. Många människor är uppgivna.

– Det kräver ju mer än att du älskar ditt djur. Du måste gå ut med dem, ha tillsyn och en rad andra saker. Det skulle så klart kännas enklare för oss att göra vårt jobb om det var en ond, läskig djurplågare vi möter. Men oftast är det missbruk eller en sjukdom som ligger bakom. Deras livssituation har gått överstyr och det inte är bra att djur lever i den miljön.

Trots att de arbetar som djurskyddspoliser är det alltså människorna som de hela tiden återkommer till när de berättar om jobbet. Det är egentligen dem som de får lägga mest tid på. Och ändå räcker inte det, man skulle vilja göra mer, säger Ingrid. Om socialtjänsten inte redan är inkopplad så kan polisen kontakta dem. Men det går inte att tvinga människor att ta emot hjälp.

– I många av de här fallen så handlar det om stor misär. Djuren har ju haft det jobbigt men får det bra. Det jag kan tycka är jobbigt är att man lämnar människorna.

Ingrid och Dennis vill inte ha med sina efternamn i tidningen då de arbetar med känsliga ärenden.