Tolv år – så länge har den svenska terroristbrottslagen funnits. Under den tiden har endast tre domar fallit och tolv personer har åtalats för terrorbrott.

Hur många förundersökningar som har inletts utan att leda till åtal är ovisst, eftersom Säpo inte lämnar ut de uppgifterna med hänvisning till sekretessen. Men efter ett drygt decennium med terroristbrottslagen står det klart att lagen varit nästintill verkningslös – i alla fall när det kommer till att ställa terrorister inför rätta, det menar Thomas Olsson, advokat som har företrätt flera terroranklagade svenskar.

– Jag skulle vilja påstå att terrorlagstiftningen är omöjlig att tillämpa i praktiken, det enda den kan användas till är att ge Säpo möjlighet att avlyssna folk. Det är tydligt att man i första hand inte använder terrorlagstiftningen till att åtala folk utan det handlar framförallt om att få tillgång till hemliga tvångsmedel för säkerhetspolisen, som buggning och övervakning, säger han.

Den svenska terrorlagstiftningen grundar sig på ett rambeslut från EU som har implementeras i samtliga medlemsstater, som kom till i efterdyningarna av elfte september.

I Sverige trädde lagen i kraft 2003 men den fick snart kritik från lagrådet då den inte ansågs uppfylla den så kallade legalitetsprincipen, det vill säga att lagar ska vara förutsägbara och tydliga. I lagen står det att en handling kan klassas som terrorism först när den är avsedd att skada en stat. Lagrådet menade att det var ett oerhört luddigt begrepp som i värsta fall riskerade att slå hårt mot exempelvis motståndsrörelser som kämpar mot icke-demokratiska stater. Något som ledde fram till att dåvarande justitieminister Thomas Bodström (S) fann det nödvändigt att förklara att man inte ska använda terrorlagstiftningen för att bekämpa demokratirörelser.

Men lagen är otydlig, menar Thomas Olsson, som säger att den i praktiken inte gör någon skillnad på terrorism och brott som begås av exempelvis motståndsrörelser för att bekämpa en diktatur.

– Lagen säger att den som begår handlingar i syfte att destabilisera en stat automatiskt begår ett terroristbrott. Det innebär att den som bekämpar en diktatur någonstans i världen och gör det genom att exempelvis spränga ett kraftverk automatiskt gör sig skyldig till terrorism. Den här lagen gäller över hela världen. Om någon motståndskämpe skulle dyka upp och söka asyl i Sverige kan den personen åtalas för terrorbrott här.

Han menar att den svenska terrorlagstiftningen i sig är politisk och återspeglar den politiska hållningen för tillfället. Något som har gjort att lagen är väldigt godtycklig och kan användas för politiska syften.

– I dag tycker vi att det största hotet är muslimska jihadister och då använder vi den här lagstiftningen mot dem. Men hur kommer den politiska hållningen att se ut i morgon? Om det av någon anledning skulle skapas ett politiskt tryck att ge sig på vänsteraktivister eller miljökämpar så ger den här lagstiftningen fullt utrymme för det. På det sättet är den väldigt godtycklig.

Själv har Thomas Olsson företrätt flera mål med anknytning till terroristbrottslagen. Bland annat lyckades han få två somaliasvenskar som 2010 åtalades för terrorism friade. Av de sammanlagt tolv rättsfall som har lett till åtal har en klar majoritet gällt muslimer. Något som inte förvånar honom.

– Säkerhetspolitiken har omdefinierats från att utgöra ett hot från Sovjet och öst till att avse den islamistiska rörelsen som begår terrorhandlingar. Det är politiskt motiverat. Men det märkliga är att man bortser från att de värsta terrorhandlingar som har drabbat oss här i Norden kommer från högerextremister. Det är klart att man undrar ju lite varför man inte använder terrorlagen mot den gruppen.

Efter tolv år med svensk terrorlagstifning, hur skulle du utvärdera resultatet?

– Först vill jag säga att jag inte tycker att man på något sätt ska förringa terrorismen, utan det är en otroligt allvarlig brottslighet. Men det som är otäckt i kampen mot terrorism är att den legitimerar en massa åtgärder som leder till ökad repression i samhället utan att det ger några resultat. Det innebär att man alltmer börjar inrikta sig på människors religiösa och ideologiska övertygelse och det är en utveckling mot ett övervakningssamhälle som känns väldigt främmande när man vill leva i en öppen och demokratisk rättsstat.