Om Stränder, den första delen i trilogin, utspelade sig där de döda kropparna från konflikthärdarna flyter i land, så befinner sig Fält mitt i krigets öga.

– Här har vi gått över till den andra sidan och befinner oss där kropparna dödas, verkligen mitt i helvetet, säger Jörgen Dalhqvist som har skrivit manus och regisserat föreställningen.

Fält handlar om en grupp människor som alla försöker ta sig bort. De kallas bara för Pojken, Mamman, Journalisten och så vidare, och deras berättelser återges i fragmentariska stycken. Alla roller spelas av Linda Ritzén.

– Det är ett spännande sätt att arbeta på. Det är inte så mycket att jag ska bygga en psykologisk roll för varje karaktär, utan handlar mer om att gestalta en situation, och visa människors funktioner i den här berättelsen där var och en konfronteras med sitt eget personliga helvete. Det handlar dels om att vara flykting och inte ha en plats i världen, och dels om missbruk, övergrepp och att inte få vara barn, säger hon.

Jörgen Dahlqvist säger att de inte vill gå in och återberätta andras erfarenheter, utan snarare visa på egna erfarenheter av hur de upplever det som händer i världen.

– Genom att berätta berättelserna kan vi försöka förstå hur strukturerna fungerar. Teatern är så otroligt lämpad för det, man går in och prövar situationer. Genom publikens reaktioner kan vi undersöka om det är rimligt att världen funkar så här.

Han beskriver föreställningen som en ögonblicksskildring av världen, utifrån sådant som visas på nyheterna.

– Vi har tagit en massa maktstrukturer och tryckt in dem på samma ställe. Det är som att gå in i ett litet universum och få ta del av det som händer där. Människorna försöker frigöra sig från strukturerna samtidigt som de projicerar dem. Ingen kan ju vara utanför världen, vi reproducerar den samtidigt som vi försöker hantera den.

– Det handlar om vad som händer i människors jakt på att vilja vara gud. När folk vill ha makt, vad blir kvar då? säger Zofia Åsenlöf, som är musiker och kompositör.

Teatr Weimar väver ofta in musik, bilder och video i sina föreställningar, men med Fält menar de att de har gått ett steg längre. En del av berättelsen visas genom videoklipp, och musiken med Zofia Åsenlöf och Kent Olofssons sånger och hörspel spelar också en stor roll.

– Det är mer integrerat än någonsin, mer video och musik. Vi testar verkligen musiken tillsammans med texten, säger Kent Olofsson.

Den tredje och avslutande delen i trilogin är inte påbörjad, men Jörgen Dahlqvist säger att den antagligen kommer att vara ljusare på något sätt.

– Nu har vi speglat världen i sin mest groteska form. Kanske ska vi ta en mer aktivistisk hållning, ge förslag på hur vi kan försöka bekämpa strukturerna. Vi måste börja prata om solidaritet och ansvar för andra. Det sägs ofta att vi ska hjälpa i närområdet. Men det handlar om ett dödsrike, och vi vill skicka ner en filt. Vi vill bygga murar för allt, men problemen finns ju även om vi väljer att titta åt ett annat håll.

Fält visas 18–21 mars, kl 19 på Inkonst, Bergsgatan 29, Malmö.