Kliniken där rätten till vård inte har några gränser
Det finns en grupp människor i Sverige som riskerar allvarligt lidande och i värsta fall att dö av sjukdomar som är relativt lätta att behandla. Fria Tidningen har besökt Läkare i världens öppna mottagning för EU-migranter och papperslösa – där det långsiktiga målet är att avvecklas.
Kan jag börja skriva in patienter? Det sitter många och väntar redan, säger sjuksköterskan Charlie Persson.
Han får klartecken medan kvällens uppstartsmöte förbereds i fikarummet på Hjorthagens vårdcentral. Datorer står provisoriskt uppställda på bordet och vårdpersonalen kommer in en efter en. I kväll har tre läkare, en underläkare och två sjuksköterskor samlats för att hjälpa EU-migranter som saknar Europeiskt sjukförsäkringskort och inte har tillgång till subventionerad vård. I Sverige kan man beställa ett sådant kort via Försäkringskassans hemsida, men så ser det inte ut överallt, berättar Johannes Mosskin, generalsekreterare för Läkare i världen.
– I en del länder måste man betala en privat del av sjukförsäkringen och den som är arbetslös eller lever i utsatthet kan då förlora rätten till sjukförsäkringskortet. Romer diskrimineras på många håll i Europa och har ofta svårt att få tillgång till kortet. Den som saknar sjukförsäkringskort tvingas betala tusentals kronor för läkarbesök i Sverige vilket är en omöjlighet för de allra flesta. Det är framför allt dessa människor som kommer till vår klinik, berättar han.
Nikolaj och sonen Robert har kommit till vårdcentralen tillsammans.
– Vi kommer från Rumänien, men har varit i Sverige i sju månader. Jag har hepatit c och min son har hepatit b, berättar Nikolaj, som inte vill vara med på bild eller uppge sitt fullständiga namn.
Läkaren Jessika Svefors tar emot dem och diskuterar med Annika Sörling, som är läkarstudent, underläkare och kvällsansvarig om huruvida de kan remitteras vidare.
– Hepatit b ingår ju i vård som är akut, men för hepatit c tror jag att han kommer att behöva betala. Det går ju människor runt med år ut och år in, säger Jessika Svefors.
– Men hepatit c kan ju smitta, går inte det under smittskyddslagen då? frågar Annika Sörling.
– Smittskyddslagen! Ja, så klart, svarar Jessika.
Michael Anefur är före detta hemlöshetssamordnare för den borgerliga regeringen. År 2012 började han sitt uppdrag som gick ut på att ge kommunerna stöd att motverka hemlöshet och i somras lämnade han sin slutrapport till tidigare barn- och äldreministern Maria Larsson (KD). Mycket av hans arbete har kommit att handla om just EU-migranter, en växande grupp hemlösa.
Han menar att det system för subventionerad sjukvård som finns inom EU borde fungera bra, men att det är ett grundläggande fel att kortet kostar i vissa länder som gör att vissa människor utesluts. Han kan inte se att någon förändring skulle komma snart.
– Vi har haft diskussioner om enskilda fall, till exempel inför en gravid kvinnas förlossning, ifall hon ska få hjälp utan att ha kortet och om hon inte kan betala. Då vet jag att dåvarande socialminister Göran Hägglund gick ut och sa att självklart ska hon få hjälp, vi får lösa kostnaderna i efterhand på något sätt, säger Michael Anefur.
Problematiken gäller just EU-migranter som inte har sitt sjukvårdskort, menar Michael Anefur, papperslösa personer har numera rätt till vård som inte kan anstå.
I juli 2013 antogs lagen som ger papperslösa personer i Sverige utökad rätt till vård men det har visat sig att det görs olika tolkningar av vad ”vård som inte kan anstå” egentligen innebär och många nekas fortfarande hjälp. Därför är personer som befinner sig i landet utan tillstånd fortfarande välkomna till Läkare i världens mottagning för att få rådgivning.
– Vi fungerar som en brygga mellan de papperslösa och sjukvården. Här får de information om vart de ska vända sig och många undrar om det finns risk att de blir angivna till polisen. Då förklarar vi att vårdpersonalen inte har rätt att ange dem för polisen, säger Johannes Mosskin.
Läkare i världen tar även kontaktuppgifter till de papperslösa som de har hänvisat vidare och följer upp vilken hjälp och vilket bemötande de har fått.
– I somras kunde vi därför larma om att en av fem blev nekade vård, trots att de har rätt till det.
Av EU-migranterna som söker vård är vanligtvis drygt 50 procent från Rumänien och resten från övriga Europa. Sjukvårdspersonalen pratar språk som spanska, tyska, franska och engelska, vanligtvis finns tolkar som även kan andra språk tillgängliga, men i kväll är patienterna nästan uteslutande från Rumänien och det är brist på rumänska tolkar.
– En kvinna som är här med patienterna men som inte heller pratar rumänska har en Google translate-app, där man kan prata in i telefonen så läser den upp det på rumänska. Det är till stor hjälp i dag, säger Jessika Svefors.
Hon tycker att kommunikationssvårigheterna gör att det blir vård på en mer basal nivå, men den största begränsningen är ändå bristen på resurser.
– Patienten jag hade nyss hade lunginflammation och då känner jag att yes, jag kan ge antibiotika och så blir han bra. Många som kommer hit har kroniska sjukdomar, som diabetes och då krävs det uppföljning och mer långsiktig vård och det är svårt att få till under de här förhållandena. Hade de varit svenska medborgare hade det varit superlätt att hjälpa dem, säger Jessika Svefors.
Jina Sedighi är praktikant på Läkare i världen, under dagarna arbetar hon administrativt och så är hon samordnare för mottagningen på onsdagskvällarna.
– Jag är den enda som är här varje vecka, så jag ger alla den senaste informationen. I dag kan jag berätta att vi har ett nytt samarbete med RFSU. Om det kommer in patienter som vill testa sig för könssjukdomar eller få preventivmedelsrådgivning så kan vi hänvisa dem dit, för det har inte vi möjlighet att erbjuda här, säger Jina Sedighi.
Hon får till slut tag på en rumänsk tolk och ropar ut att tolken anländer om en kvart.
För att nå ut med information till EU-migranter om att mottagningen finns, berättar Johannes Mosskin att de främst har tre tillvägagångssätt. Det första är genom samarbete med andra hjälporganisationer som Stadsmissionen och Svenska kyrkan som arbetar med att hjälpa de här grupperna och kan informera om var de kan få sjukvård.
– Ett annat sätt är via medier som rapporterar om oss så att allmänheten känner till att vi finns. Om de ser någon som ser ut att behöva hjälp kan de hänvisa dem hit, säger Johannes Mosskin.
Det tredje sättet är via mun till mun-metoden, som innebär att EU-migranterna själva sprider vidare informationen till andra.
Det långsiktiga målet är att kunna stänga mottagningen.
– Det är absurt egentligen att våra volontärer ska stressa till vår klinik på kvällen för att hjälpa utsatta, istället för att EU-migranterna och alla andra marginaliserade grupper får tillgång till den offentliga vården. Hälsa är en mänsklig rättighet.
Mottagning för EU-migranter och papperslösa:
Mottagningen ligger i Hjorthagen i norra Stockholm och har öppet varje onsdag klockan 18–21.
Kliniken har funnits ända sedan 1995 men tidigare haft fokus främst på papperslösa som sedan 2013 ska ha rätt till subventionerad vård som ”inte kan anstå”.
Sedan januari 2014 erbjuder kliniken främst vård och stöd för EU-migranter och tredjelandsmedborgare som inte har tillgång till subventionerad vård i Sverige.
Förutom att det på plats finns läkare, sjuksköterska och sjukgymnast så erbjuds också juridisk rådgivning. All vård och rådgivning är gratis.
Källa: Läkare i världen