Några dagar innan utställningen Janna öppnar på Landskrona museum är Janna Tingvall nervös. Närgångna bilder som följer henne under korrigeringen till kvinna kommer snart att visas för allmänheten. 

– Jag har lite fjärilar i magen nu. Det är ett starkt material och jag vet att jag kommer att lämna ut mig. Men jag hade inte velat göra det på något annat sätt.

Janna Tingvall och Eva Lie lärde känna varandra när de bodde granne i en Stockholmsförort på 1990-talet. Då hette Janna Jan, levde tillsammans med en man och klädde sig i kvinnligt kodade kläder då och då. De umgicks en del men sedan flyttade Eva Lie tillbaka till Helsingborg och de hade bara sporadisk kontakt under många år. 

– 2007 ringde jag till Eva och sa att nu har jag bestämt mig, jag ska byta kön. Jag hade levt i en destruktiv relation där jag hade tappat bort Janna i mig. När jag kom ut ur den ville jag bara leva för mig själv, men det fanns en pusselbit som saknades. Jag kände att antingen gör jag det här eller så tar jag livet av mig, säger Janna Tingvall.

Eva Lie blev inte särskilt förvånad över Jannas beslut, utan kände direkt att det var en resa som hon ville vara med och dokumentera.

– Jag tänkte att det kommer blir rätt för henne. Däremot blev jag imponerad av att hon orkade gå igenom det här. Sedan blev det ju också en lång process med mycket ensamhet, gråt och tvivel, säger hon.

Hon reste till Stockholm och bodde hos Janna ett par gånger om året under de sex år som könskorrigeringen tog. För att fotografera, men också för att finnas där för att prata och stötta under den psykologiska utredningen, läkarbesök och hormonbehandlingar. 

– Det tuffaste tycker jag är ensamheten, att jag har fått göra allting själv. När jag klev in i det så ville jag bara berätta för hela världen vad jag gick igenom, men det är inte alla som har orken eller kunskapen att förstå. Det blev att jag avskärmade mig en hel del, säger Janna Tingvall.

För Eva Lie var det viktigt att bilderna visade något mer än bara en person som korrigerar sitt kön, att det inte på något sätt blev spektakulärt eller ytligt. 

– Sådant finns det redan hur mycket som helst av när det gäller transpersoner. Vi var överens från början om att jag ska skildra hela förloppet, även det fula och jobbiga. Men jag har fått jobba hårt med att få bort teaterytan. Janna är expert på att visa upp den glamourösa sidan av sig själv medan jag vill att hon ska visa sitt innersta, så mycket som hon orkar.

Bilderna är ofta subtila och vardagliga, Janna med blött hår efter att kommit ut ur duschen eller ett nattline som hänger på tork. Men där finns även bilder på Janna direkt efter den stora korrigerande operationen 2011. Eva Lie fick möjlighet att följa med under ingreppet. 

– Oftast tänker läkarna att det kommer att bli någon typ av skandalreportage som är utlämnande för personen, men de kände väl att det inte var så här. De såg nog den unika relation som vi har, säger Janna Tingvall.

Alla som vill korrigera sitt juridiska och biologiska kön i Sverige måste genomgå en könsbytesutredning, där du kan genomföra korrigeringen först efter att ha fått diagnosen transsexuell. Många transpersoner motsätter sig att de ska vara tvungna att sjukförklaras, men Janna Tingvall ser det inte som ett problem.

– Om du har en diagnos så kan du också få en behandling och när jag rullades ut med mitt nya kön och mitt nya personnummer så var jag kvinna. Det är det viktiga för mig.

Janna Tingvall beskriver det som att hon alltid har varit tjej i egot men kille i kroppen. När könskorrigeringen var genomförd kändes det som att hon hamnade i sitt rätta ego.

– För mig betydde könsbytet att jag blev hel som människa. Sedan betyder inte det att mitt liv var klart och att alla problem var lösta utan det innebar nya utmaningar och nya problem. Men att bli kvinna gav mig kraften hos mig själv att orka ta itu med dem.

Eva Lie hoppas att utställningen väcker fler frågor än den ger svar hos besökarna.

– Kanske kan den få folk att börja fundera på hur det kännas att gå igenom en könskorrigering och hur det blir efteråt. Betraktaren får spinna vidare i sin egen tankegång.

Janna Tingvall är medveten om att utställningen kommer att göra fler i hennes omgivning medvetna om att hon en gång har varit man rent biologiskt, men är inte rädd för de diskussionerna. 

– Om någon frågar så svarar jag som det är. Om jag börjar hyscha så är det tisslet och tasslet och att inte veta som dramatiserar det. Allt handlar om nyfikenhet.