På julaftons morgon vaknade jag till min värsta mardröm och på det följde min livs största sorg. Min lillebror hade gått bort, bara 23 år gammal. Samtidigt som jag sörjer har nyheter susat förbi om världens misär, nära som långt borta. Vad jag förundras över är hur lite människor förstår och hur långt borta medmänskligheten många gånger är. Hur mycket människor lever uppe i sig själva och hur lite vi faktiskt stannar och lyssnar, förstår och visar medmänsklighet.

Medan vi diskuterar om flyktingar har rätt att ”kräva” sina mänskliga rättigheter (det är inte mycket begärt att få veta sin destination eller att ha en önskan om delaktighet) och om religion är anledning till människors ondska missar vi mänsklighetens enklaste ekvation – det enda som spelar roll är allas lika värde.

All energi vi ödslar på ytliga aspekter är bara ytterligare ett exempel på hur vi människor slösar tid. Även hur vi låter egoism, populism, rasism och rädslor styra vår existens.

Men det gäller inte bara fascismen och rasismens onda ansikte, det gäller även alla som glömmer vad alla kamper handlar om. Det handlar inte om att lyfta sig själv, det handlar om att kämpa mot orättvisor. Det handlar om en genuin omtanke och välmening för våra medmänniskor. Det handlar om att jobba för att vara en god människa. En god människa ser bakom ytligheter – och tänker steget längre innan den dömer flyktingar som strejkar för sin rätt. Vi vet så lite om vad som ligger bakom. En god människa bränner inte moskéer. En god människa dömer inte ut en hel religion på grund av enskilda människors vansinne. En god medmänniska låter hjärtats kraft och den vackra klokheten präglad av hopp skapa förändring och kämpar för en bättre värld – för alla. Sådan var min bror.

Mitt liv har förändrats för all framtid men minnet av min goda bror får mig att alltid vilja hedra hans själ. Med medmänsklighet och solidaritet och med en dröm om att alla vill det samma och kan se vad som faktiskt spelar roll. Och det är inte ytligheter, hat, egoism eller diskussioner om triviala saker. För att nå fram med budskapet som handlar om att bekämpa all slags diskriminering och orättvisa, måste vi tala ett universellt språk. Ett som alla förstår. Och det språket är det som talar till människors hjärtan. Det som inkluderar och det som inte sprider elitistiska budskap eller fördomar, utan det som handlar om att vi gör det här, vi jobbar mot förtryck och hat för att det är det enda rätta.