President Cristina Fernández de Kirchner meddelade på måndagen att hon tänker upplösa landets säkerhetstjänst och ersätta den med en ny organisation. Beskedet kom en dryg vecka efter att åklagaren Natalio Alberto Nisman hittats död i sitt hem – dagen innan han skulle presentera påstådda bevis mot presidenten, som ska ha deltagit i mörkläggningen av fem iraniers medverkan i ett terrordåd 1994, inför kongressen.

Bombdådet 1994, var riktat mot ett judiskt center i Buenos Aires och ledde till 85 människors död. Omständigheterna kring fallet är oklara och dådet har förblivit ett öppet sår i det argentinska samhället, omgärdat av frågor och konspirationsteorier. Det finns nämligen ett viktigt problem med omständigheterna kring dådet, menar analytikern Martín Granovsky:

– Staten genomförde ingen djuplodande utredning om det under de första dagarna, och säkerhetstjänstens sidoaffärer skapade komplikationer som stod i vägen för en grundlig utredning.

Natalio Alberto Nisman hade anklagat presidenten och personal nära henne för att ha begärt att en internationell arresteringsorder för de fem iranier som misstänktes för att ha utfört bombdådet skulle hävas. Orsaken ska ha varit att man ville stärka relationerna med Iran i syfte att få tillgång till landets olja.

Men den 18 januari hittades Nisman död i sin lägenhet i Buenos Aires och polisen har beskrivit omständigheterna kring dödsfallet som ”mystiska”. Frågor har rests kring huruvida Nisman mördades, eller tvingades att begå självmord. Både själva dödsfallet och tidpunkten – dagen innan presentationen inför kongressen – har skapat stort utrymme för spekulationer.

Journalisten Gustavo Sierra, som skriver för den oppositionella dagstidningen Clarin, menar att spåren kan leda tillbaka till Iran och att åklagarens död kan hänga samman med att han skulle ha utgjort ett hot mot Irans intressen. ”Kan Irans säkerhetstjänst ha tvingat Nisman att ta sitt liv genom att hota med att de skulle mörda en av hans döttrar, som lever i Europa? Satt de på komprometterande information om åklagaren?”, skriver Gustavo Sierra.

En annan journalist, Horacio Verbitsky, jämförde i tidningen Página 12 dödsfallet med en mordnovell skriven av Edgar Allan Poe 1841. Andra menar att dödsfallet mer påminner om en modern deckare – i ett land som styrdes av en militärdiktatur mellan 1976 och 1983, då närmare 30 000 människor försvann spårlöst.

– Vi är alla utsatta. Nu kom de för att ta honom, i morgon kan de komma för att ta oss, sa läraren Rita Vega, som deltog i den demonstration som hölls utanför presidentpalatset dagen efter åklagarens död.

Dödsfallet har också skapat splittringar i politiken, där de oppositionella anklagar presidentens mitten-vänster-regering för Nismans död, medan regeringens anhängare menar att åklagaren begick självmord eftersom han saknade bevis för att backa upp sina anklagelser mot presidenten. Både parlaments- och presidentval väntar också under året.

Fallet med åklagarens död är omgärdad av teorier och frågetecken. Men samtidigt vill nu många ha svar på den fråga som ligger i botten av hela händelsekedjan: Vilka låg bakom det värsta bombdåd som Argentina utsatts för?