Politikerna väntade på att vintern skulle komma till Skåne. Det var svårt att i förväg göra någon uppkattning av hur många hemlösa EU-medborgare som skulle finnas kvar när kylan slog till. Så förklarar Carina Nilsson varför beslutet om en nattlokal dröjde.

Hon ser problematiken runt migranterna som en av de svåraste frågor en kommun kan brottas med och tycker inte att beslutet kom för sent.

­– Det finns inget facit för vad som är bra lösningar, säger hon.

Väntade ni på att migranterna skulle åka hem?

– Så resonerade vi förra vintern och då verkar det som att de flesta åkte hem.

Det är ”ingen optimal lösning” men i stort sett är hon nöjd med nattlokalen på Sofielunds Folkets hus. Andra varianter föll bort då nödvändiga tillstånd saknades. Hon känner inte till all kritik men tror att det rör sig om misstag.

Hur känns det att ansvaret hamnade på en så pass oerfaren aktör?

– Jag tänker att Sofielunds folkets hus har stor vana att ta mot väldigt många olika typer av människor i sin öppna verksamhet. Det här är inte så speciella människor.

Men är det inte bra att ha erfarenhet av socialt utsatta människor eller hemlöshet?

– Det jag har sett är kapabla människor och inga missbrukare. Det är rimligt att tro att Sofielund med sin öppna verksamhet är nog så bra som andra.

Är du nöjd med hur det här landade?

– Ja utifrån omständigheterna. Sen kan det misstolkas som att jag är nöjd med allt. Men så gott vi har kunnat är jag nöjd.

Vad har du dragit för lärdomar?

– Nu säger vi att det här ska vara löst till nästa vinter. Vi är i ett läge där det kommer att se ut så här framöver.

I slutet av året ryckte Carina Nilsson själv in som frivillig i Stadsmissionens verksamhet för hemlösa migranter.

Vad lärde du dig av det?

– Det gav bra erfarenhet och jag kom gruppen närmare. Jag fick bekräftat att de är överlevnadsexperter och att de är som vi andra. De blir diskriminerade i sitt hemland och försöker bara överleva.