Allt fler röster ur miljörörelsen menar att genteknik kan vara en nödvändig pusselbit i framtidens matförsörjning. Samtidigt rasar svenska forskningsinstitut mot den nya regeringens avoga inställning till GMO.

I november bröt den nya regeringen den svenska traditionen att rösta i enlighet med rekommendationerna från EU:s experter på livsmedelsäkerhet. Frågan gällde tillåtandet av tre genmodifierade varor, två bomulls- och en rapsprodukt. Sveriges representant Zofia Kurowska från Livsmedelsverket fick instruktioner om att lägga ner sin röst utan röstförklaring. Detta trots att en EU-finansierad rapport med en sammanställning av tio års GMO-forskning inte kan påvisa några risker för hälsa och miljö.

Positionerna i frågan om GMO har länge varit kraftigt polariserade. GMO – för eller emot? Miljörörelsen har länge varit enad. Att manipulera växter genom att klippa och klistra i deras gener innebär att vi riskerar den naturliga genetiska variationen inom jordbruket, vilket gör det sårbart för klimatpåverkan och insektsangrepp. De genmodifierade grödorna riskerar sprida sig till den vilda naturen, med okända konsekvenser för ekosystemen. Genmodifierade grödor odlas för enkelhetens skull oftast i stora fält med en och samma sort, så kallade monokulturer. Att bara odla en gröda på en stor yta minskar den biologiska mångfalden. Att GMO-forskningen leds av de stora agro-företagen – Mosanto, Syngenta och DuPont äger tillsammans över hälften av världens fröer och utsäde – vars patenterade, giftresistenta grödor symboliserar ett ohållbart och orättvist jordbruk, har inte hjälpt till att nyansera debatten.

Det är bland annat för att problematisera detta asymmetriska maktförhållande som Naturskyddsföreningen förra våren omarbetade sin GMO-policy. Sveriges miljösuperstar Johan Rockström menar att GMO behövs för att undvika framtida svältkatastrofer. Sveriges mäktigaste miljöjättar har förflyttat sina positioner, och menar alltså att GMO, om det används på rätt sätt, inte bara kan vara användbart utan till och med ett nödvändigt redskap för att mätta den framtida befolkningen.

Klimatförändringarna är inte naturliga. De är framtvingade av vår oförmåga att förutse konsekvenserna av vårt handlande, och vår oförmåga att samla oss för att lösa de problem som detta handlande orsakat. Resultatet är en ökad risk för översvämningar till följd av höjda havsnivåer och kraftigare oväder i redan böta områden som Bangladesh, Filippinerna och Vietnam. I redan torra länder som Malawi och Sudan väntas ännu tuffare perioder av torka. Det är i ljuset av denna onaturliga klimatsituation som onaturliga lösningar anses nödvändiga för att forska fram ris som överlever översvämningar och vete som klarar torka.

Men i dag svälter inte människor för att det inte finns mat. Vi producerar tillräckligt med mat i dag för att mätta hela världens befolkning. Ändå hungrar närmare en miljard människor. Var femte minut svälter ett barn ihjäl. En tredjedel av all mat som produceras slängs. Även om den inte skulle slängas skulle världens fattiga inte ha råd att köpa den. Kan ny teknik lösa de problemen? Studier som har granskat den globala teknikutvecklingen ur ett maktperspektiv, visar att det alltid är den privilegierade samhällsklassen som vinner på den nya tekniken. Teknik utvecklad i ett orättvist system gagnar inte rättvisan. För att de nya GMO-grödorna ska kunna göra nytta (förutsatt att de gör nytta och inte skada) måste implementeringen gå hand i hand med ett globalt ekonomiskt och politiskt systemskifte – kommer de nya GMO-förespråkarna att lobba för ett sådant?

Forskarsverige rasar mot den nya regeringens hållning, som de menar är vetenskapsfientlig. Ja, att ignorera kliniska studier av tre grödors kortsiktiga påverkan på hälsa och miljö är att ignorera vetenskap. Men komplexa socio-ekologiska rapporter om den snedvridna ekonomiska utvecklingens miljökonsekvenser ignoreras hela tiden.