Inledare


Inledare: Energiomställning

  • Demonstration mot kärnkraft i Stockholm.
Fria Tidningen

Vi kan rädda klimatet utan kärnkraft

Kärnkraften har blivit en vattendelare i klimatdebatten. Men istället för att tvinga oss välja mellan pest eller kolera måste våra politiker anta innovativa program för förnybar energi, skriver Paula Lenningar.

”Atomkraft nej tack” är en symbolfråga för både vänstern och miljörörelsen. Skälen är naturligtvis välgrundade. Uranbrytning och radioaktivt avfall är livsfarligt för människor och miljö i dag likväl som om hundratusentals år, och frågan om var och hur världens kärnavfall ska slutförvaras är förfärande nog ofta obesvarad.

”Nej tack” känns som ett rimligt svar på frågan om detta är ett problem vi vill stjälpa över på kommande generationer världsmedborgare.

Tyvärr är ”nej tack” inte en matematiskt giltig formel i de energiberäkningar som visar mängden energi som behövs för att elektrifiera Sveriges fordonsflotta och industri på vägen mot ett fossilfritt samhälle. En sådan omställning av Sverige kräver att förnybart ökar med 160 TWh per år, inberäknat vad som krävs för att täcka en avveckling av kärnkraften. De förslag som V och MP driver – alltså de ambitiösaste våra politiker har att erbjuda – ger en ökning på endast 20 TWh.

Detta problem gör kärnkraften till en vattendelare i miljö- och klimatdebatten. V och MP säger nej till kärnkraft, trots att de inte kan visa hur energin skulle ersättas. Det är i ljuset av sådan politik som superklimatforskaren James Hansen menar att kärnkraft är nödvändig för att stävja klimatförändringarna i det tempo som är nödvändigt. IPCC tar inte direkt ställning för kärnkraft, men betonar att alla fossilfria tekniker måste kombineras i omställningen, annars skjuter jordens temperatur i höjden.

Naturligtvis är denna pest- eller koleralek en illusion. De modeller som används för att ta fram dessa siffror är helt och hållet produkter av samhället vi lever i. De utgår från ekonomiskt givna premisser om hur mycket bil vi kör i dag och hur mycket energi basindustrin förbrukar.

Vad ett energislag har för potential, det avgör vi. Med egenproducerad el kan varje hushåll bli en nettoproducent av energi de dagar som solen skiner och vinden blåser. När denna energi pumpas ut i elnätet får vi vid vissa tillfällen stora energiöverskott. Lek med tanken att vi sedan helt enkelt producerar som mest när solen skiner och vinden blåser?

Våra politiker får inte låta sig tro att ekonomin är överordnad politiken. Var är incitamenten som sätter solpaneler på alla lämpliga tak och som ger varje ort sitt lokala vindkraftverk? Var är politiken som radikalt minskar privatbilismen? Var är politiken som tar bort skattelättnaderna för gruvindustrin och som istället gör återvinningen lönsam? Alla viktiga material som finns i de miljontals plattskärmar, telefoner och vindturbiner som kasseras varje år bör användas i de solpaneler som måste produceras, istället för att som i dag bli till vägfyllnadsmaterial.

Kärnkraftsivrarna menar att vi bör investera i fjärde generationens kärnkraft, som använder uranet effektivare än den tredje generationens reaktorer som nu är i bruk i Sverige. Visst kan man tänka sig en framtid i vilken sådan teknik används för att ta tillvara dagens kärnavfall, men om den ska användas i stor skala är uranbrytning och livsfarligt avfall fortfarande ofrånkomliga konsekvenser.

Det svenska elnätet kommer att behöva byggas om för att matcha den nya elmarknaden. Omställningsprocessen är inte billig, varken med eller utan kärnkraft. Det var lågprishetsen som kapslade in oss i fossilbubblan en gång i tiden – nu är det dags att våga tänka om.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu