Rätten att söka asyl behöver inte förtjänas
En buss kommer lastad! Med vadå? Flyktingar till Grytan! De 50 asylsökande hade gått på bussen i Malmö. Kanske hade Migrationsverkets personal förberett dem på 15 timmars bussresa till de jämtländska skogarna. Eller kanske hade någon missat den detaljen, för ett par av flyktingarna hade trott att de skulle till en ort nära Malmö. I vilket fall som helst var de inte beredda på att komma dit de kom. Och de tyckte inte det var okej.
Snart hade hela landet åsikter om flyktingarna som vägrade gå av bussen i vildmarken. Det var så lätt att fördöma, och det var inte bara den vanliga mobben som reagerade. Folk var upprörda över att människor som hade flytt från krig och förföljelse var så kinkiga med inkvarteringen. Det kunde ju inte vara några riktiga flyktingar! I så fall skulle de väl vara tacksamma? Och se nu hur de spelar Sverigedemokraterna i händerna!
På sätt och vis är det inte så konstigt. ”Här kan man inte bo” sa en kille till en lokal journalist. ”Men jag bor ju här” sa journalisten. Bevisligen kan man bo i Jämtland. Men killen svarade att det var annorlunda för dem, för de var araber. Många tycks tro att han menade att araber är för fina för att bo i Jämtland, och i så fall var det ju inte så trevligt sagt.
Men om man vänder på det: tänk dig en grupp nordbor som hamnar i ett ödsligt ökenlandskap långt bort från all synlig civilisation. Bussen som de kom med är på väg att lämna dem där i den stekande solen. I ökensanden finns ormar och insekter och de vet inte vilka som är farliga eller hur man skyddar sig. Någonstans ska det finnas ett samhälle, men de ser bara sand.
Visst, det bor människor i öknen, man kan bo i öknen. Men för en grupp nordbor direkt från, ja varför inte Östersund, är det en annan sak än för någon som har vuxit upp där. Om de vägrar lämna bussen behöver det inte nödvändigtvis bero på snobberi.
Flera bloggare har skrivit kloka saker om flyktingarna på bussen. Till exempel att möjligheterna att lära sig svenska och komma in i samhället är små om man bor på en gammal militärförläggning i skogen. Någon känner till flyktingförläggningen Grytan och vet att det visserligen går buss in till stan, men det är jättelångt till bussen. Någon påpekar att oväntade strapatser i naturen inte är vad en grupp traumatiserade flyktingar behöver. Många ifrågasätter talet om tacksamhet – ska man verkligen behöva vara tacksam för något som är en rättighet?
Men det finns en sak till som behöver sägas: flyktingarna i Östersund behöver inte ha rätt för att Sverigedemokraterna ska ha fel. Tänk om de verkligen skulle vara ett gäng ohängda slynglar som tycker de är för fina för att bo i skogen. Ja, än sen? Deras personlighet och uppfostran avgör inte svensk asylpolitik. Den handlar förhoppningsvis om helt andra saker. Och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter säger ingenting om att rätten att söka asyl ska förtjänas eller bara gäller särskilt sympatiska personer. Det är det som är grejen med mänskliga rättigheter.