Malin Bergendal

Inledare


Malin Bergendal
Fria Tidningen

Just för att kunskap är viktigt

Kunskap är viktigt och 16-åringar får inga jobb, konstaterar Sara Falkstad Byrne i sin inledare den 3 oktober. Det har hon ju rätt i. Men därav drar hon till synes oreflekterat slutsatsen att det vore bra att göra gymnasieskolan obligatorisk. För andra tankar i frågan har hon inte mycket till övers: ”I reaktionerna mot förslaget om obligatoriskt gymnasium finns ett bildningsförakt som vi måste prata om”, skriver hon.

Verkligen? Jag kan se andra saker att prata om här. Nästan alla behöriga elever söker till gymnasiet efter nian, för vad skulle de annars göra? Det finns ju inga jobb och i praktiken inget val. Ändå hoppar ungefär var fjärde elev av i förtid. Cirka 12 procent (år 2013) är inte behöriga att söka – trots att grundskolan är obligatorisk. Bakom de siffrorna finns något annat än ett behov av mer tvång. Där finns till exempel elever som trots att grundskolan är obligatorisk inte har kunnat gå där – de som kallas hemmasittare. Många av dem har adhd eller autismspektrumtillstånd men får inte det stöd de behöver.

Där finns många, många andra som har fått skolplikt men inte utbildning under nio år i skolan, av vitt skilda anledningar. Och där finns de som helt enkelt vill och behöver göra något annat än gå i skolan under just den perioden i livet.

Skolan kan förbättras, skriver Sara Falkstad Byrne, och ger många kloka och kreativa förslag. Den kan bli intressantare, mer relevant, förbereda eleverna bättre inför framtiden. Ja, visst, och i en sådan skola skulle antagligen fler elever gå frivilligt. Men inte alla. Vi behöver tala om tanken att det som är bra rättfärdigar tvång. Det gör det inte, och det fungerar inte så. Vi kanske kan tvinga elever att vara i skolan, men inte att lära sig. Precis som jag kan tvinga dig att vara närvarande när jag berättar roliga historier, men inte att skratta.

En bra skola ska inte behöva vara obligatorisk, åtminstone inte för unga människor på god väg att bli vuxna. Möjligheten att utbilda sig ska vara öppen hela livet. Det kan till och med vara bättre för många att gå i gymnasiet några år senare, när de har hunnit lära känna sig själva och utveckla sina intressen.

Sedan har vi ändå frågan: vad ska de göra då, alla de här 16–17-åringarna som inte vill gå i skolan? Vad ska vi göra med dem? Men den frågan har inte med bildning, utbildning eller kunskap att göra. Det är en fråga om den andra delen av skolans uppdrag – förvaring av barn och unga. Att blanda ihop de två delarna blir märkligt: om det fanns jobb för 16-åringar, skulle kunskap inte vara viktigt då? Det, om något, närmar sig bildningsförakt.

Men kanske är det ändå lite så tankarna går. Sara Falkstad Byrne skriver raljant att det inte finns någon arbetsmarknad där 16-åringar ”idkar hälsosamt kroppsarbete utan att de någonsin behöver bruka sitt förstånd”. Som om förstånd var något som enbart kunde användas i skolan, eller i utövandet av sådant man har lärt sig i skolan. Som om kunskap bara fanns i skolan.

Att vi överhuvudtaget behöver förvara 16–17-åringar är ännu en sak vi måste tala om. Det samtalet kommer att röra sig långt utanför skolpolitikens område, in på frågor om vår syn på människor, om arbetslinjen och om vilken samhällsutveckling vi vill ha. Det ser jag fram emot.

Fakta: 

En grupp föräldrar utvecklar frågan om skolsituationen för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på Nyheter24.se, under rubriken ”Påtvingat gymnasium helt fel för barn med ADHD och autism”. Läs gärna!

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu