Självmordsförsöken har mer än fördubblats under 2014. Sedan år 2010 har det handlat om 4-5 självmordsförsök per år. 2014 har det varit 11 stycken och det har till och med gått så långt att en person lyckats ta sitt liv inne på ett förvar.

Även om ökningen av antalet självmordsförsök under 2014 är en fördubbling i jämförelse med föregående år, så handlar det om så pass relativt få incidenter att det inte går att dra några slutsatser, enligt Migrationsverkets förvarsexpert Niclas Axelsson. Det går heller inte att säga att de förvarstagnas självmord eller självmordsförsök har något med själva förvarstagandet eller tillbakaskickandet att göra, menar han.

– Det handlar om omständigheter utanför vår kontroll, det kan vara förhållanden i samhället eller annat som vi inte kan påverka, säger han.

– De är människor som du och jag och kan må dåligt. Det är svårt generellt att dra en sådan slutsats att det beror på att de ska utvisas.

De incidentrapporter Fria Tidningen begärt ut visar dock att förvarstagnas självmordsförsök har haft med den kommande utvisningen att göra och också till exempel skett i samband med att polis kommit för att hämta personen. I en incidentrapport från förvarsenheten i Flen från januari 2013 står det:

Transporttjänst var på väg till förvaret för att hämta X varför X var tillsagd att göra iordning sig. När tjänstgörande personal på förvaret skulle se till om X var klar hittade man X sittande i ett av duschrummen blödande. ... I väntan på ambulans var två ur personalen tvungna att hålla fast X för att förhindra att denne skar sig ytterligare.

I en annan, från förvarsenheten i Märsta i juni 2014 står det:

Inne i duschrummet ligger sökande medvetslös på golvet med snara gjord av dennes lakan runt halsen. Personal klipper av snaran och bär ut sökande som placeras i framstupa sidoläge. ... När tolk kommer in blir sökande upprörd och väldigt högljudd när han säger att han inte tänker åka.  

Då anledningen till att förvarstagna mår dåligt inte går att klargöra, är det svårt att bedöma ansvarsfrågan, menar Niclas Axelsson.

Personalen på förvaren ska finnas till för de förvarstagna, men en förvarstagen person som mår mycket psykiskt dåligt eller försöker ta sitt liv är en fråga för landstinget och psykiatrin. Men frågan är mer komplicerad än så: då Migrationsverkets personal inte har rätt att använda några former av tvång blir vissa personer av säkerhetsskäl placerade i vanliga häkten. Detta gäller framförallt personer som är utåtagerande eller självmordsbenägna, enligt Amnesty. Häktesplacering av förvarstagna är något som fått kritik från flera håll – både från Amnesty och FN.

Matilda Holst-Lidfors är aktiv i Asylgruppen och Asylstafetten och hon menar att förvarstagande och häktesplacering av människor som flytt till Sverige är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och att förvar helt enkelt inte borde existera.

– Att bli satt i ett förvar är något av det värsta som kan hända en människa. Dessa människor har flytt från något fruktansvärt, i många fall lämnat sin familj och alla sina vänner bakom sig. I vissa fall har de fått ett nytt liv här i Sverige, med vänner och en relativt bra tillvaro. Att bli frånryckt allt igen är väldigt svårt, säger hon.

– Ännu svårare är det förstås om man vet att man kommer att bli tillbakaskickad till ett krig man riskerat sitt liv för att fly ifrån.

Hon menar att de förvarsintagnas psykiska hälsa självklart har koppling till deportationen och inlåsningen.

– De är människor som sitter inlåsta i ett fängelse utan att ha begått något brott, som endast kämpat för sina egna liv. Ofta tas inte deras rop på hjälp på allvar.