Joanna Halvardsson berättar att hon alltid har känt sig annorlunda.

Som barn tyckte hon att det var lättare.

Då tittade hon på andra, och härmade dem.

Men som tonåring blev det svårare.

Då fanns det fler oskrivna regler att följa.

– Jag blev ofta för intensiv.
Jag kunde skicka jättemånga sms till någon, utan att förstå att det blev för mycket, berättar hon.

Viktigt att få en diagnos

När Joanna gick på högstadiet började hon må väldigt dåligt.

Hon var mycket deprimerad, och började skada sig själv.

Men det var inte förrän hon fick en ny vän som hon förstod vad som var fel.

– Han hade Aspergers syndrom.
Då visste jag inte vad det var.
Men när jag började läsa om det förstod jag att jag också hade det.

Först trodde inte psykologen på Joanna.

Men ett år senare fick hon diagnosen Aspergers syndrom.

– Det var otroligt viktigt för mig att få en diagnos.
Först då fick jag den hjälp i skolan som jag behövde, berättar hon.

Hon fick till exempel gå i mindre klasser i vissa ämnen.

Hon fick lov att gå ut och ta frisk luft medan hon skrev ett prov.

Och lärarna kunde vara så tydliga som hon behövde.

– Det fungerar inte om en lärare säger åt mig att skriva ”om ett land”.
Då vet jag inte vad jag ska göra.
Men om läraren säger att jag ska skriva om USA, då börjar jag på en gång, berättar Joanna.

Har en superkraft

I dag är Joanna Halvardsson utbildad till journalist.

Hon är även ambassadör för Hjärnkoll, ett projekt som sprider kunskap om olika funktionsnedsättningar.

Ett av Joannas mål är att förändra synen på personer med Aspergers syndrom.

Hon vill bland annat berätta om det som är bra med Aspergers.

En sådan sak är hennes ”superkraft”, som hon kallar den.

– Jag kan koncentrera mig mycket mer än de flesta andra kan, berättar hon.

Pluggade dygnet runt

Hon tar sitt sista år på gymnasiet som exempel.

Det var en månad kvar till studenten.

Joanna hade mått mycket dåligt, och försökt ta livet av sig flera gånger.

Hon hade därför varit borta mycket från skolan.

Rektorn berättade att Joanna skulle få underkänt i flera ämnen.

Hon skulle inte få något slutbetyg.

Men det gick inte Joanna med på.

Hon bad att få en lista på vad hon skulle göra för att få godkänt.

Sedan pluggade hon dygnet runt i en månad.

– Jag fick mitt slutbetyg!
I dag blir jag förvånad när jag tittar på det.
Jag fick flera höga betyg, säger hon.

Men hon säger att det inte hade gått utan hjälp från lärare.

Lärare som arbetade på sin fritid, för att hjälpa Joanna.

Kan inte jobba heltid

Superkraften kan vara både bra och dålig.

Joanna berättar att hon inte kan arbeta heltid, eftersom hon inte skulle orka det.

– Jag kan inte jobba heltid, för då arbetar jag 200 procent.
Jag är så inne i arbetet att jag glömmer ta raster.
Till och med att gå på toaletten.
Men när jag jobbar 50 procent, är det som när en annan person arbetar 100 procent.

Öppen med sitt liv

I dag arbetar Joanna med att både blogga och föreläsa om sitt liv.

– Jag är väldigt öppen med vem jag är.
När jag har gått mina utbildningar har jag nästan börjat med att berätta för alla att jag har Aspergers syndrom.
Jag brukar säga att jag säger till om något blir jobbigt.
Och på samma sätt ber jag andra att säga till när jag måste lugna ner mig.
Det fungerar bra.

Många missförstånd

Joanna Halvardsson tycker att det finns många missförstånd om Aspergers syndrom.

Det vanligaste är att alla som har diagnosen är likadana.

– Som om alla andra människor är likadana, säger Joanna.

En annan vanlig fördom är att de är ”ufon som aldrig vill träffa andra människor”.

– Men jag är tvärtom.
Jag älskar att prata.
Jag föreläser för flera hundra personer.
Och jag älskar att kramas.
Jag skulle kunna krama vaktmästaren som är i mitt kök och sätter in en spis nu!

Allt går

Mycket i Joannas liv är på det sättet.

Det visar att saker inte är som många tror.

Joanna berättar att många hade sagt att hon aldrig skulle kunna bli journalist.

Att hon aldrig skulle kunna bo i en egen lägenhet.

Och att hon aldrig skulle kunna ta körkort.

I dag har hon gjort allt det.

Körkortet fixade hon för två veckor sedan.

– Det har blivit min grej, att visa att inget är omöjligt, säger Joanna.