Debatt


Tuomo Haapala
Fria Tidningen

Varför kritiserar inte SD Svenskt näringsliv?

Är det helt enkelt så att ”tillväxten” är viktigare för SD än den ”extrema” invandringspolitiken? undrar Tuomo Haapala, regissör, komponist och författare.

Sverigedemokraternas främsta fiende i politiken heter som alla vet Miljöpartiet vars ”extrema” invandringspolitik fick till följd att Socialdemokraternas och Miljöpartiets gemensamma budget fälldes av SD. Sverigedemokraternas löften till pensionärer och arbetslösa vägde inte mycket när allt kom till kritan. Invandringsfrågan överskuggade allt.

Nu är emellertid Miljöpartiet inte ensamma om sin syn på en generös invandring. Den kraftfulla lobbyorganisationen Svenskt näringsliv har på olika sätt propagerat för fri invandring och öppna gränser. Med andra ord precis det Miljöpartiet och flera solidaritetsorganisationer förespråkat. Näringslivets motiv för att öppna gränserna grundar sig enligt upprepade helsidesannonser i pressen på humanismens principer, på värnandet av våra medmänniskor.

Detta budskap har framförts även av före detta ABBA-medlemmen Björn Ulvaeus i en artikel nyligen i Dagens Nyheter och i Fredrik Reinfeldts berömda valtal om ”öppna hjärtan”. Sverigedemokraterna har dock inte utmålat dessa som förespråkare av en ”extrem” invandringspolitik. Samma politik kan tydligen göra vissa till fiender och andra till vänner. Vill vi leta efter orsakerna till denna kluvenhet hos SD så kan det kanske definieras med ordet ”tillväxt”. Det ordet markerar helt uppenbart skiljelinjen mellan dessa förespråkare av öppna gränser. Är det helt enkelt så att ”tillväxten” är viktigare för SD än den ”extrema” invandringspolitiken? Hur kan man annars förklara deras ställningstaganden?

Ett tomt land redo att befolkas?

Att öppna ett lands gränser för människor som är i akut skyddsbehov är oerhört angeläget i en tid där svåra konflikter pågår på många håll i världen. Sverige och andra EU-länder bör snarast hitta sätt att ge rimliga och trygga möjligheter för människor i skyddsbehov. Många människor lider svårt i världen. Lösningarna och förslagen är många. Till exempel säger Fredrik Reinfeldt i en DN-intervju att Sverige är ett land med stora obefolkade områden som skulle kunna rymma många invandrare. Vilken fin tanke, tycker jag! Vi kunde få ett land där det finns ”ljus i alla hus” som det sägs i en vacker norsk visa, ett land där det bor människor överallt, som det gör just i Norge och även Finland. I grannländerna grundar sig allt i en medveten och långvarigt regionalpolitik. En sådan finns inte i vårt land.

Reinfeldts vackra tanke och dess förverkligande kommer i brist på sådan politik möta några rejäla hinder. Två exempel:

1) Svenskt näringsliv, deras lobbyorganisation Handelskammaren, de stora byggbolagen och merparten av de politiska partierna vill koncentrera kluster av företag och därmed arbetskraft till storstadsregionerna. ”Stockholm växer så det knakar” har ju basunerats ut länge. Samma budskap i Malmö och Göteborg. Ingen har på agendan att bygga hus, vägar, järnvägar och samhällsservice i de områden där det enligt Reinfeldt finns ”oändligt mycket mark och skog”. (Där har skogsbolagen fått kalhugga fritt.) Så ska vi sätta dessa nyanlända ute i ödemarken eller vad menar den förre moderatledaren och stadsministern?

2) Att flytta stora mängder nyinvandrade och asylsökande till de obefolkade delarna av landet som saknar infrastruktur, skolor, sjukhus, arbetsplatser och bostäder är dömt att misslyckas.

Människor som flytt från sina krigshärjade länder söker sig av begripliga skäl till orter där de kan finna släktingar och landsmän och -kvinnor. Människor som förstår vad de varit med om och någon sorts trygghet.

Tillväxt och humanism – som eld och vatten?

Om vi nu försöker dra någon sorts slutledning av den invandrarpolitiska diskussionen så måste vi avlägsna den till synes välmenande kulissen som hålls uppe i humanismens namn. Det är helt uppenbart att en dominerande del av det svenska näringslivet och merparten av de politiska partierna helt klart tror på evig och ständigt ökande tillväxt och att det är receptet för världens fortsatta överlevnad och den kraft som rycker upp de fattiga till ett anständigt liv. Den globala tillväxtens allra kraftigaste drivkrafter är krigen, oljeförbrukningen, nöjes- och livsmedelsindustrin. Huvudmålet är ökade vinster. Vad som ökar vinsterna har ingen betydelse för dem och därför tillverkas det med oförminskad styrka missiler, stridsflygplan, drönare, nya stadsjeepar, ny musik och filmer med ett enda syfte – att sälja maximalt. Att sedan luften vi andas, vattnet vi dricker, livsmedlen vi äter är proppade med onyttigheter bekommer inte tillväxtextremisterna. Vad väljer vi? Ständig tillväxt eller ekonomisk och social rättvisa för alla?

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Fria.Nu