”Det kommer att tre veckor”, sa smugglaren.

I juli 2011 lämnade Shahab Nurzai sin mamma och systrar för att få ett bättre liv i Sverige.

Shahab såg ingen ljus framtid i Afghanistan.

Att komma in på en utbildning på en högskola var nästan omöjligt.

Det var svårt att skaffa sig ett jobb som skulle försörja familjen.

Fattigdomen och våldet fick Shahab att bara tänka på en dag i taget.

– Varje dag kändes osäker.
Det var inte ovanligt att se personer som sprängde sig själva.
Svårigheterna i landet gjorde att jag inte kunde planera för framtiden, säger han.

Sålde sitt guld

Därför bestämde sig Shahab för att fly.

Han var beredd att lämna sin familj och vänner.

Hans mamma sålde sitt guld så att han skulle kunna betala sin resa.

En resa han aldrig kommer att glömma.

Det skulle ta några veckor, sa smugglaren.

Han lovade att Shahab alltid skulle ha en plats att sova, mat och säkerhet.

– De första dagarna reste jag och andra människor i en lastbil.
Jag visste att jag kom till Iran, vi pratar samma språk.

Utan mat och vatten

I tre månader reste Shahab.

Det var en mycket hemsk resa.

I dagar var han utan mat och vatten.

Ibland fick han en pistol mot huvudet.

– Mitt öde låg i Guds händer.

Men jag grät bara en gång under resan, säger han.

Han ler stolt.

Svårt bli vän med svenskar

Inte förrän tre månader senare visste Shahab var han var.

Då hittade två poliser honom när han gick på en motorväg i Sverige.

– Jag visste att det fanns ett land som hette Sverige, och var det låg.
Men inte mer än så, säger han.

När Shahab kom till Sverige var han trygg.

Men det var svårt att komma in i det svenska samhället.

Till exempel att få nya vänner, och skaffa arbeten och utbildningar.

Det gjorde att han blev deprimerad.

– Det var svårt att vara en främling här.
Jag har hört flera gånger att jag måste ta första steget för att bli vän med en svensk.

<

h3>Börjat skriva bok

Shahab och andra ungdomar riskerar sina liv för att ensamma resa till Sverige.

Då blir stödet från samhället extra viktigt.

– Jag tycker att det mest är vi som måste ta oss in i samhället.
Men samhället måste också välkomna oss, säger Shahab.

I dag bor Shahab Nurzai i en egen lägenhet.

Han studerar på komvux och har stora mål i livet.

Han har även börjat skriva en bok om sin resa till Sverige.

– Det viktigaste är att komma in på universitet.

I framtiden vill jag ha ett jobb där jag känner att jag kan hjälpa andra.