Sedan jag flyttade till Stockholm har mycket av min tid gått åt till att resa. I en mindre stad har man ofta nära till allt. Men så är det inte i en storstad. I Stockholm sitter jag ofta på tunnelbanan, pendeln eller bussen. Det känns som att jag alltid är på väg någonstans.

Det leder till att man måste planera mycket. Att planera sin vardag och sitt liv kan vara bra. Det visar att man har mål i livet. Men det är inte bra att planera för mycket. Vissa saker ska hända spontant. Några av mina starkaste minnen är från när jag gjorde något oplanerat. Men sedan jag flyttade till Stockholm har det blivit mindre och mindre av det.

Mitt arbete handlar mycket om att planera. Det gör ju de flesta arbeten. Men jag tror inte att det är bra att planera sitt privata liv lika mycket som jobbet. Till den som vill få en mer spontan vardag har jag ett tips. Ladda ner appen ”spontanio” ! Där hittar man aktiviteter som bara går att göra inom två dygn. Appen förbjuder planering. Den är fantastisk!

Vi skulle även kunna vara mer spontana på tunnelbanan. Ofta ser den ut att vara full av robotar, och jag själv är en av dem. Det finns ingen glädje i människornas ögon. De flesta stirrar ner i sin mobil, eller tidning. Det är väldigt svårt att ens möta någons blick. Jag undrar vad det gör med oss människor. Trots att vi är många, känner sig många ändå ensamma.

I en stor stad som Stockholm borde ingen behöva känna sig ensam. Jag tycker att vi måste ändra på det här! Vi måste öppna våra hem och ögon. Slänga kalendern i soporna och vara mer spontana! Vi kan hjälpa varandra i vår vardag. Men då måste vi öppna våra dörrar och bjuda in varandra, utan krav.

Jag tänker på när jag var i USA. Då var resorna några av mina bästa minnen. Jag satt ofta och pratade med en främling om livet, eller om dagen. Det gjorde mig alltid glad. Tänk om det var så i Stockholms tunnelbanor också? Jag tror att det skulle göra stor skillnad för oss i vår vardag. Jag har en idé. Men jag behöver hjälp om det ska gå! Vad sägs om att i två veckor le och hälsa på den som sitter framför oss på tunnelbanan eller tåget? Den som är extra modig kan börja prata.

Jag börjar redan ikväll. Jag har hälsat på hen som sitter bredvid mig på tåget, upp till älskade Umeå.

Kärlek och fred,