Minimalistiskt verk som aldrig når sitt slut
I år är det femtio år sedan kompositören Terry Riley för första gången uppförde sitt epokgörande verk In C. Några som uppmärksammar detta är gitarrduon The Gothenburg Combo. Deras nya skiva Guitarscapes innehåller den första version av In C som spelats in på enbart akustiska gitarrer.
I november 1964 uppförde den amerikanske kompositören Terry Riley sitt verk In C för allra första gången. Förutom att stycket har blivit ett portalverk inom minimalismen har det även haft stor påverkan inom den alternativa rocken och den moderna elektroniska musiken. Frågan är om band som Velvet Underground eller Sonic Youth skulle hittat sitt sound utan att influerats av Terry Riley? Eller skulle genrer som ambient, house och techno ens ha existerat?
Partituret till In C ryms på ett A4 och består av 53 olika fraser, eller motiv, som musikerna i tur och ordning spelar i ett antal korta, melodiska fraser, som de sen kan upprepa hur många gånger de vill. Ett av instrumenten ska dock spela ett högt c på upprepande åttondelsnoter, vilket skapar verkets karakteristiska puls.
Fraserna kan spelas hur länge den enskilde musikern vill, vilket gör att det skapas ett slags musikalisk väv fylld av rytmer och klanger. Stycket avslutas när den siste musikern spelat färdigt sina 53 fraser.
Känslan av att lyssna på In C är enligt många både meditativ och hypnotisk. Själv har Riley sagt att: "För att förstå den här musiken ska du tänka dig att du ligger på ett fält och blickar uppåt himlen, iakttar molnen som bildar den ena formationen efter den andra"
– In C skapar en känsla av frihet och en intensiv lyckokänsla, säger gitarristen David Hansson, från duon The Gothenburg Combo, aktuella med skivan Guitarscapes, där de gör en version av In C med enbart akustiska gitarrer, vilket aldrig gjorts tidigare.
David Hansson minns fortfarande känslan efter att ha lyssnat på In C första gången:
- Den golvade mig bokstavligen. Jag brukade ligga på golvet i mitt studentrum och lyssna och glömde fullständigt bort tid och rum. Det enda som var besvärligt var att man fick gå upp och byta sida mitt i det allra mest fascinerande partiet. När jag hörde verket första gången så kände jag direkt att det band ihop det bästa med musik ur en massa olika genrer som jag gillade. Helt plötsligt hörde jag att det fanns ett sätt att bygga musik på som inkluderade det bästa från både den klassiska musiktraditionen, jazz, improvisation, experimentell rockmusik, shoegaze, techno, house och många utomeuropeiska musiktraditioner. Men här kunde alla musikstilar som jag lyssnat på plötsligt samsas inom ett och samma verk.
Tanken med The Gothenburg Combos tolkning av In C var, enligt David Hansson, att göra en version som inte är så städad och välordnad, utan snarare släppa lös urkraften i musiken.
– Vi har jobbat mycket med kontraster och olika uttryck så att verket hela tiden förändrar sig under resans gång. Ibland är det tjocka ljudmattor med 22 gitarrer lagrade över varandra. Och ibland är det betydligt glesare och mer sparsmakat.
Tidigare har ni även tolkat Steve Reich. Vad är det som fascinerar er med minimalismen?
– Den minimalistiska musiken kan omfatta allt. När vi komponerar, improviserar eller vill uttrycka något så kommer det oftast ut i en minimalistisk form. Ungefär som att en bluesgitarrist eller en svensk folksångerska naturligt låter på ett visst sätt. Minimalismen har något annat än den klassiska musiktraditionens harmoniska och melodiösa fokus. Den predikar ton och harmonisk smalhet men fokuserar på det den klassiska traditionen inte prioriterar så ofta, nämligen rytmiska förskjutningar och rytmiska överlagringar. Minimalismen är den enda av dagens konstmusikaliska genrer som verkligen arbetar med sin samtid, den tar in influenser från vår tids populärmusik och omstöper dem i ny form, precis som konstmusiken gjorde 1700-och 1800-talen.
Känns det att verket har 50 år på nacken?
– Nej det tycker jag inte. Verket existerar liksom i en dimension för sig själv: bortom tid och rum. Precis som all den bästa musiken. När jag hör musik på radion, är på klubbar eller ser på film så dyker det ofta upp fragment som refererar tillbaks till In C, men ofta tror jag inte skaparna har en aning om att deras musik kommer ur In C. På det sättet är den fortfarande aktuell och låten i sig öppnar för att vara aktuell i den samtid som den spelas in. Det finns inga angivelser på vilka instrument man ska spela eller exakt hur det ska spelas så det ger frihet till den som vill sätta sin färg på låten. De 53 olika melodifragmenten sätter man ju samman helt enligt eget tycke och smak. Precis som att göra en remix.
Liksom Terry Riley verkar även The Gothenburg Combo hämta inspiration från olika delar av världen. Känner ni ett släktskap med Riley även där?
– Absolut, att vara musiker är för oss att vara öppen för intryck, vilja utforska världen och söka efter nya uttryck hela tiden. Vi har framförallt lärt oss väldigt mycket av möten med musiker på våra turnéer i Sydamerika, Kina, USA, Mexico och Turkiet. Vår förra skiva, Sketches of the World, bestod just av sådana intryck från olika delar av världen, små musikaliska celler som vi sedan byggde upp helt egna ljudvärldar av, säger David Hansson.
Terry Riley
Född: 1935
Amerikansk tonsättare: Riley tillhör tillsammans med La Monte Young, Philip Glass och Steve Reich de stora minimalistiska tonsättarna.
Övrig lyssning: Reed Streams (1967) A Rainbow In Curved Air (1969), Persian Surgery Dervishes (1972) Shri Camel (1980)