Att stå i ett garage, på ett torg eller i en portuppgång i mörkret och inte veta vad man ska göra istället.

Att vara ung och känna sig utanför i samhället, långt bort ifrån arbete, studier och sammanhang.

Hur känns det?

Det är vardagen för många ungdomar i dag.

Inte minst i Stockholms förorter som Tensta och Rinkeby.

Vill visa att det går

Tenstabon Beshir Osman kunde till slut inte stå och se på.

Han bestämde sig för att arbeta för att sysselsätta ungdomar som hamnar snett i samhället.

Han vill hjälpa ungdomarna att förstå hur de kan söka jobb eller studier.

Annars finns en stor risk att kriminalitet, droger och arbetslöshet blir ungdomarnas vardag.

– Det gäller att förändra det negativa.
Att visa att det är möjligt att lyckas, säger Beshir Osman.

Lyssnar på deras tankar

Han sitter i en soffa på arbetsförmedlingen i Tensta och pratar med två tonårskillar.

Beshir frågar vad de vill göra efter gymnasiet.

Ungdomarna ser upp till Beshir.

De märker att han bryr sig.

Att han lyssnar på både deras musik och tankar om framtiden.

– Han är ju känd för sitt arbete över hela staden, säger de.

Tenstas framtid

Beshirs engagemang började med projektet Tenstas framtid.

Han var med och startade det för sju år sedan.

Syftet är att stärka ungdomarna i området.

– Tenstas framtid har blivit ett brett nätverk, säger han stolt.

I dag är det ungdomarna själva som styr det.

De ordnar bland annat konserter och andra aktiviteter i Tensta.

Söker upp unga på gatorna

För två år sedan startade Beshir Osman och hans kollega Samir Sabir Jobbgaraget.

Det är ett samarbete med arbetsförmedlingen i Tensta.

Målet är att få ungdomar på rätt spår igen.

Beshir är ute på Tenstas gator och pratar med ungdomar.

Han lyssnar på dem och berättar om Jobbgaraget och arbetsförmedlingen.

Jobbgaraget finns i samma lokal som arbetsförmedlingen.

När ungdomarna kommer dit kan de få kontakt med en arbetsförmedlare.

– Det är svårt att vara frustrerad och att inte lita på myndigheter.
Att leva i en värld där kriminalitet är vardag och att inte ens våga lita på polisen, säger Beshir Osman.

Enda somaliska familjen

Det har Beshir Osman själv erfarenhet av.

Han kom till Sverige från området Ogaden i Östafrika som fyraåring. H

ans familj kom från ett område i krig och hamnade i Eskilstuna.

– Det var inte lätt att vara den enda somaliska familjen i Eskilstuna 1989, säger han.

Han berättar om den jobbiga tiden att gå i skolan där.

Han såg tydligt rasismen mot honom själv och hans familj.

Andra ungdomar kastade ofta sten på familjens fönster.

– Jag slogs på rasterna.
Det var för att jag inte kunde acceptera rasismen jag upplevde från elever, lärare och andra, säger han.
Men det är ingenting jämfört med att bli utfryst.

– Den dolda rasismen är den värsta.
I dag kan jag känna om det finns rasism i ett rum.
Jag kan ta på den.

Ville göra familjen stolt

Trots bra betyg i skolan började Beshir begå brott när han kom till Tensta.

– Jag var förbannad på allt eftersom jag hatar känslan av att bli förtryckt.

Han förklarar att livet ett tag var som en berg- och dalbana.

Det ideella arbetet blev hans räddning.

– Och att jag ville göra Gud och min familj stolta.