Waheed Akbars entusiasm över att vara i Sverige – eller att inte vara i Grekland – är smittsam. ”Folk är hjälpsamma” upprepar han. Överallt, på gatan, biblioteket eller i moskén.

– Det är somalier, indier och svenskar. Alla hjälper en, säger han.

Desto hårdare var situationen i Grekland där han har uppehållstillstånd. Som utländsk medborgare och med en annan hudfärg var livet alltid präglat av en risk – att godtyckligt bli slängd i arresten av polisen eller bli överfallen på stan.

– Alla invandrare i Grekland känner sig otrygga. Jag var på Malmö C, ingen sa något, frågade vad jag gjorde där eller om jag hade papper. I Grekland hade det inte hänt.

Dagarna har sina rutiner – två timmar per dag studerar han svenska på biblioteket, säger han. Övrig tid är han ute på stan och frågar i affärer och på olika arbetsplatser efter jobb. Snart hoppas han att någon ger honom en chans.

– Om ett par veckor tror jag, alla har varit vänliga och sagt att jag kan komma tillbaka senare.

I Pakistan bor hans dotter och fru som han inte kunnat besöka på flera år. Krisen innebar också att pengatransaktionerna blev allt sällsyntare. Men nu lever drömmen igen – att en dag återförenas med familjen.

– Jag hoppas, här är jag väldigt glad, säger han.