Förra året beviljade Stockholm tingsrätt Claes Bergvall från Börstil bärgningsrätten till vraket Mundogas Oslo, som sjönk utanför Gräsö 1966 tillsammans med 1 800 ton flytande ammoniak lastad i tankar. Beslutet kom efter många års stridigheter med kommunen och Sjöfartsverket om vem som egentligen bär ansvaret för vraket, som Bergvall kallar ”en tickande miljöbomb”.

Claes Bergvalls plan var att med bärgningsrätten i ryggen starta upp ett företag som tillsammans med Östhammars kommun skulle söka pengar från EU-kommisionens miljöfond LIFE+. Fonden delar varje år ut pengar till projekt som omfattar naturskydd, klimatförändringar och miljöpolitik. För åren 2007–2013 rör det sig om totalt 2,1 miljarder euro.

På så sätt skulle han haft råd med det chockdyra projektet att bärga Mundogas ammoniaktankar från vraket som ligger drygt tre mil utanför Gräsö, 60 meter ner i havet. Enligt Claes Bergvalls egna beräkningar skulle bärgningen kosta mellan en och sju miljarder kronor.

Men Östhammars kommun vill inte ha någonting med vraket att göra.

– Vi anser oss inte ha något ansvar för finansieringen av en bärgning och om jag vore vrakdykare skulle jag ur en professionell synvinkel inte vilja utföra en sådan riskfylld expedition. Jag tror Mundogas ligger bäst där hon ligger, säger Lars-Erik Falk, räddningschef på Östhammars kommun.

Nu har Claes Bergvall polisanmält Östhammars kommun till Uppsalapolisen för grovt miljöbrott.

–  Kommunen låtsas som ingenting men problem försvinner inte under vattenytan. Östhammars kommun äger marken där fartyget ligger och därmed har de ett ansvar för att skydda de boende i närområdet. Dessutom har de ett ansvar att informera kommunens invånare och berörda grannkommuner om riskerna, säger Claes Bergvall.

Sedan 2011 är Mundogas listad av Sjöfartsverket som ett av de 31 fartyg i Sverige som ”utgör ett reellt miljöhot”. Kustbevakningen ska på uppdrag av regeringen bevaka, undersöka och komma med förslag till åtgärder för samtliga av de listade fartygen. Därefter ska de läggas in i en prioriteringslista som ska vara klar den 31 oktober i år.

Efter en så kallad RoV-undersökning av Mundogas 2012 konstaterade Kustbevakningen att de ammoniakfyllda tankarna har en rejäl flytkraft och rör på sig snabbt. Om tankarna bryter sig loss från vraket finns risken att ammoniaken når vattenytan och omvandlas till ett giftigt gasmoln. I värsta fall kan molnet bli så stort som 500 miljoner kubikmeter. Vid en inventering 2006 låg tankarna cirka 30 centimeter från sin ursprungliga position, sex år senare hade de rört sig ytterligare 70 centimeter.

Claes Bergvall menar att den statliga utredningen går alldeles för långsamt.

– Det här är inte längre en fråga om huruvida tankarna kommer lossna, det är en fråga om när de gör det, säger Claes Bergvall.

Men Lars-Erik Falk tror inte att situationen är så allvarlig.

– Det möjliga scenario som Claes Bergvall beskriver och den information vi fått från Kustbevakningen och Sjöfartsverket skiljer sig markant. Läget är inte akut, fartyget är bevakat av Kustbevakningens flygplan och den allvarliga hotbild som målas upp tror jag är grovt överdriven, säger Lars-Erik Falk.

Claes Bergvall har nu fram till den 31 januari 2019 på sig att hitta en finansiär till det massiva bärgningsprojektet. Om han lyckas är det första han kommer göra att vikta ner tankarna med hjälp av 1 300 ton betong, tampar och vajrar för att få dem att ligga kvar även när vrakets sista balkar rostat av.

– Jag kommer inte ge upp. Inte för att jag måste få rätt, men har jag rätt – och om ingen gör något kan det gå åt helvete, säger Claes Bergvall.