Nygräddade croissanter och kaffe möter oss i Hagabions foajé där vi ska se dokumentären Finding Fela, om den nigerianske artisten och aktivisten Fela Kuti som hade sin storhetstid under 1970-talet. En av filmens första meningar lyder ”99, 9 % of what you hear about Africa is false”, och det slår mig att den siffran fortfarande är aktuell för många av oss i resten av världen, trots att det gått säkert 45 år sedan en av Nigerias genom tiderna största stjärnor yttrade just de orden.

Fela Kutis gärning som musiker står i fokus under filmens två timmar. Han har betytt så mycket för sitt folk med sin svängiga musik och regimkritiska framtoning att ett stort stadion inte räcker för att rymma alla de fans som vill ta ett sista farväl efter hans död.

Privat är historien inte lika vacker med en oerhört trist kvinnosyn, ett frånvarande faderskap och ett massivt användande av marijuana. Det är alltid en utmaning i konsten att skildra komplexitet, men här lyckas regissören Alex Gibney att lyfta fram just detta och hålla en god balans utan att romantisera och ursäkta ett manligt genis dekadenta leverne. Till exempel problematiseras det, tack och lov, kring Felas själviska förhållande till sina 27 fruar.

När filmen är slut är det fullt med folk i foajén, men solen skiner och vi är snabba att konstatera att nu känns det som att festivalen drar igång på riktigt. Vi trampar vidare på våra cyklar till nästa upplevelse.

Festivalens första dag bådar gott för resterande två dagar. Väl inne på festivalområdet i Slottsskogen är stämningen på topp, gratisproven på diverse mat och dryck haglar tätt och solen skiner utan att steka på allt för mycket. Det är otvivelaktigt den rockigaste dagen med akter som Queens of the Stone Age, The National och Motörhead. Men då jag inte är någon inbiten rockräv är jag nöjd att dagens personliga fokus ligger på film och inte musik.

På Azaleascenen spelar Tinariwen blues från Sahara med en mycket introvert framtoning, undantaget en av männen som bjuder på spontandans emellanåt. Det monotona soundet talar för sig själv. Jag kan ändå inte undgå att sakna ett klassiskt mellansnack här och var, även om det såklart är bättre med inget mellansnack alls än ett undermåligt.

Under kvällen visas Finding Fela även på den nya scenen Dungens utomhusbio framför ett femtiotal entusiaster som följer berättelsen om Fela Kuti ackompanjerad av Queens of the Stone Age på Flamingoscenen drygt hundra meter bort. En något mer splittrad upplevelse än förmiddagens visning. Sitta i gräset i det ljumma kvällsmörkret eller i biostol i AC-välsignat salongsmörker? Bägge har sin uppenbara charm.

Årets hittills största nyhet måste ändå vara det faktum att 3G-/4G-wifinätet håller. Jag har både skickat och tagit emot sms i realtid, kunnat ringa och ta emot samtal och uppdaterat mitt facebookflöde. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för den som inte vill tappa bort sitt sällskap i ett folkhav bestående av 27 000 andra letande själar.