– Lesbiska kvinnors historia har osynliggjorts och jag kände att det var dags att någon förde in den i ljuset, säger konstnären Sofia Hultin.

Genom att intervjua lesbiska kvinnor och ta reda på var de har hängt, organiserat sig eller dejtat i olika städer har hon skapat stadsvandringar där platserna fysiskt visas upp samtidigt som deltagaren får höra berättelser om olika lesbiska kvinnors erfarenheter.

– Vandringen besöker viktiga lesbiska historiska platser, men där finns också personliga berättelser om kärlek och relationer, Det är viktigt att inte glömma när man pratar om lesbisk kamp, att det handlar om kärlek, rätten att få älska den man älskar.  

De första stadsvandringarna genomförde hon i Albaniens huvudstad Tirana dit hon var inbjuden av hbtq-organisationer för att skapa ett konstprojekt. Hon har också genomfört stadsvandringarna i Belgrad i Serbien, där många berättade om de våldsamma attacker som flera gånger skett mot prideparaden.

– Erfarenheter under kriget och de brott som begicks då, särskilt mot kvinnor, var också något som återkom. Genom att ta upp en berättelse så blottläggs också något annat och där är den feministiska kampen och den lesbiska rörelsen väldigt sammankopplade.

För Sofia Hultin är den internationella gemenskapen mellan lesbiska viktig och hon hoppas kunna skapa stadsvandringen i flera olika länder.

– Jag vill se vad som händer om jag säger I’m every lesbian. Uppenbarligen är jag inte det, men kanske kan jag som en vit, privilegierad lesbisk kvinna förstå andra lesbiska och skapa en förståelse lesbiska emellan genom att göra det här.

För att ge både sig själv och åhöraren en större chans att verkligen sätta sig in de upplevelser hon förmedlar är alla berättelser i jag-form.

– Jag tänker att det går att lära sig saker genom att testa att vara personen som jag berättar om, att det gör att jag kan förstå den lite mer. Det finns också hela tiden ett du i berättelsen, som är tänkt att vara en flickvän eller lesbisk vän. Så publiken har chans att leva sig in i flera roller.

I Malmö har hon pratat med lesbiska kvinnor i olika åldrar, områden och nätverk för att samla in platser som har varit viktiga för dem. Klubben Tomboy, restaurangen Siesta och Flatväggen på Möllevångstorget tas upp, såväl som ställen som inte längre finns kvar, som Kafe Banjo som var en viktig mötesplats på 1990-talet. Azalee och brygga 8 på Ribersborg är exempel på framväxande informella mötesplatser för lesbiska.

– Det finns några sådana spontant framväxta platser som hela tiden byts ut och skiftar, där det råder en välkomnande stämning.

Sofia Hultin menar att genom att märka ut ställen som har betytt mycket för stadens lesbiska så kan hon ge deras erfarenheter en plats i historien.

– I historieböckerna är det alltid normen som tas upp. Jag tycker att det är mer intressant att titta på dem som absolut inte följer normen, de som på något sätt skaver. Det kan säga mycket mer om samhället än om man bara tittar på en bemedlad heterosexuell medelklass.

Under året kommer Sofia Hultin att skapa lesbiska vandringar även i Tensta i Stockholm och Boxholm i Östergötland. Hon tror att det till viss del kan vara svårare att hitta de lesbiska berättelserna i en svensk småstad än i storstäder som Belgrad eller Malmö.

– Min producent ringde till kommunhuset i Boxholm för att berätta om projektet. Svaret blev först att det skulle bli svårt att genomföra eftersom det inte fanns några lesbiska i kommunen, säger hon.

Sofia Hultin får ibland höra att det väl inte är någon stor grej att komma ut som lesbisk i Sverige i dag, att alla är toleranta. Men det handlar om att inte se den homofobi som finns under ytan menar hon.

– Ibland kan man tro att alla har haft en liknande uppväxt som en själv, men alla har olika bakgrunder och olika familjer, de har gått i skolor där det inte har varit okej att sticka ut eller är uppvuxna på platser där det är jättesvårt att bryta normer.

Det är viktigt att ta ut de lesbiska berättelserna i stadsrummet, att ge åhörarna en chans att sätta sig in i de här kvinnornas erfarenheter och kanske lära sig något, menar Sofia Hultin.

– Kanske kan även den som inte har anmält sig till en lesbisk stadsvandring utan bara råkar komma förbi snappa upp något.