Henrik Arnstad gav ut en bok om fascism förra året: Älskade fascism: De svartbruna rörelsernas ideologi och historia – om fascismens utveckling från Mussolini och Hitler till Breivik och SD. Han är mycket orolig för att så många röstade på höger-extrema partier i EU-valen.

– Det är en katastrof. Det är obegripligt att vi tvingar på oss själva detta igen. Fascismen är som en resistent bakterie. Vi trodde att vi hade en medicin som fungerade. Men sjukdomen är hela tiden beredd att bryta ut.

I andra världskriget dog 70 miljoner människor. Efter det trodde folk i Europa att fascismen aldrig skulle kunna komma tillbaka, säger Henrik Arnstad. Men man blev lite för säker.

– Vi lider av en förbannelse – den europeiska nationalismen. Nu blir det inget nytt världskrig. Europa har inte råd med sådant längre, som tur är. Men ekonomiskt, socialt och för oss som människor är det en katastrof.

I Norden har man talat mycket om fascister i Grekland och Ungern. Men vi har inte sett att det här är ett problem i hela Europa, menar han.

– I de nordiska välfärds-staterna har vi varit fullständigt naiva när det gäller vår egen ultra-nationalism. Vi har varit säkra på att vi har världens mest demokratiska, jämställda och anti-rasistiska länder.

Historiskt sett har europeiska fascister haft svårt att samarbeta med varandra, säger Henrik Arnstad. Han berättar att det finns två traditioner.

– Antingen är de gamla nazister eller så är de skatte-sänkar-populister från 1970-talet. Partier som Sverigedemokraterna vill ha höga skatter och ha kvar välfärden. Populister som danska Fremskridtspartiet vill ha låga skatter, fri sprit och breda trottoarer. Men gemensamt har de hatet mot mörkhyade invandrare.

Men vi ska inte underskatta dem, säger han.

– Vi har gjort det misstaget förut. De kan göra enorm skada, framför allt i sina länder men också i EU-parlamentet. Där kommer de att rösta likadant även om de inte är i samma grupp. Officiellt tar de avstånd från varandra. Men om man tittar på deras Facebook-sidor ser man att de har personliga kontakter med varandra.

Han tror att partierna kommer att samarbeta med dem som de kommer överens med.

– Jimmie Åkesson verkar verkligen gilla Marine Le Pen. Men Dansk Folkeparti sparkar bakut.

Fascister brukar inte säga att de är fascister, eftersom det låter så illa. Det är nog jobbigt för dem, tror Henrik Arnstad. Han tar Sverigedemokraterna som exempel. De säger att de har noll-tolerans mot rasism.

– Det är som om Feministiskt initiativ skulle ha nolltolerans mot feminism. Det blir svårt att hela tiden säga saker på andra sätt, så att folk ändå fattar. Alla ska förstå att de är rasister, men man ska inte kunna peka ut dem i tv. Det är svårt, men de är ganska duktiga.