Förbjud tiggeriet, säger flera olika moderata politiker. Men de ställer inte den viktiga frågan: Varför tigger människor?

Alla vi människor vill leva med våra nära och kära. Ingen människa väljer frivilligt att lämna sin familj för att under förnedrande omständigheter tigga småpengar på gatorna i andra länder. Bara extrem fattigdom och utsatthet tvingar en människa till det.

Det växande tiggeriet på våra gator beror också på den mycket snabbt växande fattigdomen i södra Europa. EU:s åtstramningspolitik tvingar medlemsländer, som exempelvis Rumänien, att skära ner och försämra. Fattigdomen, som följer, drabbar de redan utsatta och förföljda romerna allra värst. I den extremt utsatta situationen försöker dessa människor rädda sin familjs liv genom att ta sig till andra länder för att försöka hitta ett jobb, och i värsta fall tigga.

Den fria rörligheten är del av EU:s principer. Men den fria rörligheten kan inte bara gälla de rika människorna. Den fria rörligheten är alla EU-medborgares rättighet. Författaren Susanna Alakoski formulerade det poetiskt precist i LO:s tidning Arbetet nyligen:

”Våra EU-grannar är här för att de har det dåligt där. På samma sätt som vi svenskar kan söka en ny njure i Tyskland, söker den fattige romen sin överlevnad hos oss. Drivkraften heter livet.”

Och just drivkraften livet fick hundratusentals svenskar att emigrera till USA i slutet av 1800-talet. Karl-Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs Utvandrarna var den tidens ”romer”. Vi är alla människor.

Anna König Jerlmyr (M), Socialborgarråd i Stockholm och Anna Maria Corazza Bildt (M) kandidat till Europaparlamentet, skrev nyligen ”Allas lika värde gäller för alla, oavsett deras ursprung”. Det låter vackert. Men det är bara hyckleri när moderaterna tar orden i sin mun.

För Stockholm är den stad där romer vräks om och om igen ”av humanitära skäl”. Efter en av alla vräkningar, där romernas skjul och husvagnar förstördes, sa Anna König Jerlmyr att ”Vi kan inte tillåta att människor lever i en sådan här misär”.

Där är vi överens, men att jaga romer från boplats till boplats ger dem inte ett bättre liv, och vackra ord om allas lika värde, skyddar inte mot kölden. Det ”stöd till tillfälliga boenden och dagverksamhet”, som det också talas om, når inte de romska migranterna som inte kvalificerar sig till vare sig arbetsmarknadsinsatser eller akut hjälp.

Stockholms stad är en rik stad och kan göra mycket mer än vad vi gör. I dialog med de romska grupperna skulle vi kunna erbjuda uppställningsplatser, sanitära möjligheter, utbildningsinsatser, sjukvård. Helt enkelt: medmänsklighet. Men det vill inte moderaterna. De har också motsatt sig vård till papperslösa, de har intensifierat jakten på papperslösa via det så kallade REVA-projektet och de avvisar flyktingar till en säker död i andra länder.

I uppföljningen till den flera år gamla ”Nationella strategier för integreringen av romer” konstaterades att Sverige har mycket kvar att göra för att stödja den inhemska romska minoriteten. I rapporten slås fast att Sverige skulle kunna använda mer resurser från EU för att stärka arbetet för romers rättigheter. Det konstateras också att Sverige inte gjort tillräckligt för att skapa sig en bild av romernas situation i Sverige och möjliga lösningar på deras problem. Så vi har mycket att göra också i vårt eget land för att säkra principen ”alla människors lika värde oavsett deras ursprung”.

Istället för att kräva förbud mot tiggeriet, borde vi förbjuda fattigdomen. För den är tiggeriets orsak. Men det kräver en ny politik och omfördelning av resurser från de som har till de som inte har.

EU-kommissionen vill med sin åtstramningspolitik säkra de europeiska storbankernas vinster, till priset av vanliga människors rätt till arbete och grundläggande rättigheter. EU:s ekonomiska politik borde istället vara massiva offentliga gröna investeringar som skapar nya jobb och utbyggd välfärd. Om människor kommer i arbete kommer ekonomin igång och fattigdomen fördrivs. Men det kräver omfördelningspolitik. Och det är den politik vänstern i EU står för.

På lång sikt är lösningen ett rättvist och jämlikt Europa, men det är ingen ursäkt för att inte göra något idag, här och nu i Stockholm, för att medmänskligt solidariskt hjälpa de utsatta fattiga romerna.