– Många jobbar hårt och tar in mycket lidande och tunga saker, då är det viktigt att få ta hand om sig själv också, säger Annika Spalde, från Vildåsnan – kristen vegetarisk förening.

Under en retreat är man några dagar i avskildhet och stillhet, för att få tid för sig själv och för att reflektera över livet. Ofta hålls retreat i natursköna miljöer, man stänger av mobiltelefoner och pratar inte under hela vistelsen. Annika Spalde och andra från Vildåsnan har tidigare hållit i och varit på kristna retreater, men nu vill de dels vända sig till dem som inte känner sig hemma på kristna retreater, och dels skapa ett helt veganskt alternativ. Nästa helg arrangerar föreningen därför en icke-religiös retreat på Björkö för aktivister.

Jag möter Annika i Vasakyrkans församlingshem. Hon är diakon och ska inom kort resa iväg till norra Irak där hon jobbar med Christian Peacemaker Teams, CPT, med att stötta demokratiaktivister och bybor som kämpar mot oljebolag. Annika Spalde själv verkar vara en outtröttlig aktivist, med en rad antimilitaristiska och djurrättsliga aktioner i bagaget. Bland annat var hon en av de personer som deltog i en avrustningsaktion mot ett JAS-plan för fem år sedan, hon har suttit i fängelse ett flertal gånger och har gett ut flera böcker. För Annika har meditation, gemenskap och tron blivit tre viktiga saker för att orka.

– Jag mediterar regelbundet sedan ett par år, det och yogan är sätt för mig att komma ut ur hjärnan och landa i kroppen. Gemenskap är också viktigt för mig, att bo i kollektiv där man stöttar varandra och får prata av sig. Min tro spelar också roll, jag vet inte hur det skulle vara utan den. Men jag kan bli provocerad av kristna som säger att man måste ha en gudstro för att orka, jag tror inte att det stämmer. Många icke-troende hittar kraft i hoppet om en bättre värld, säger hon.

Under retreathelgen kommer Annika och aktivisten Martin Smedjeback att delge reflektioner kring hur man kan hantera destruktiva känslor och maktlöshet och kring hur man kan värdesätta och vara stolt över sitt engagemang. Deltagarna kommer vara helt tysta, men det finns möjlighet att prata med någon av retreat-underlättarna om tystnaden blir jobbig.

Deltagarna får också en introduktion i mindfulness och tid för vila, promenader och att skriva dagbok och reflektioner.

Annika säger att hon har saknat utrymme för djupare reflektion i en del grupper där hon varit aktiv.

– Det blir lite som business, man tar punkt efter punkt för att få saker gjorda, men hinner inte prata om ifall man är orolig, eller om andra känslor. I Plogbillsrörelsen på 90-talet upplevde jag att man gav mer tid att vara med med känslor, förhoppningar, med hela sin person. Det var ett väldigt givande sätt att jobba. Engagerade människor är den viktigaste resurs som finns efter mat och vatten, vi måste ta hand om oss själva och varandra.

Ungefär 15 deltagare kommer kunna vara med på retreaten på Björkö, men blir det populärt vill Annika gärna att den hålls fler gånger.