På ett runt bord i det som kallas sagorummet i butiken Ia’s i Hannas ligger en samling urblåsta ägg, fastklistrade på stenar. Varje ägg har små motiv målade på dem, landskap i alla årstider, blommor, små troll och kaniner.

– I början målade jag mest naturmotiv, men nu har jag lärt mig vad som är populärt i Sverige kring påsk, och har börjat måla mycket kaniner, säger Samaneh Nemat som är konstnären bakom äggen.

Hon har varit asylsökande i ett och ett halvt år, och bor med sin man och ettåriga dotter i en tvåa som de delar med en annan familj i Glemmingebro.

Det var när tristessen av att bara sitta och vänta på beslut om uppehållstillstånd blev för stor som äggmålningen kom igång.

– Jag var ledsen och uttråkad och behövde något att göra. Jag fick vattenfärger, men att köpa papper och annat material är dyrt. Ägg var något som jag ändå hade hemma och bakade med, och jag började spara skalen för att måla på dem.

I Samaneh Nemats hemland Iran är det vanligt att måla på tomma ägg under det persiska nyåret, som ofta infaller runt samma tid som den svenska påsken.

– Min mamma var också konstnär och väldigt duktig på att måla ägg, hon brukade måla porträtt på dem, säger hon.

Efter att ha målat runt fyrtio ägg ville Samaneh Nemat försöka sälja dem. Familjen behöver pengar för det fortsatta liv i Sverige som de hoppas på, men även om de skulle bli tvungna att återvända till Iran. Ingalill Bjartén som lärt känna familjen genom sitt volontärarbete på flyktingförläggningen i Köpingebro där de bodde en tid, erbjöd sig att ta in äggen i sin butik i byn Hannas. Men än så länge är det ingen som har köpt något ägg.

– Det är många som tittar på dem och säger att de är fina, men de vill inte köpa. Kanske för att de inte har något direkt användningsområde. Om de inte säljer så ska jag göra finare presentationer åt dem, säger Samaneh Nemat.

Både hon och hennes man söker jobb i Sverige, framför allt inom grafisk design som de arbetade med i Iran. Men trots att de har arbetstillstånd så är det svårt att hitta någon anställning.

– Vi får inte gå på SFI och lära oss svenska så länge vi inte har uppehållstillstånd, och utan språket är det nästan omöjligt att få arbete. Det blir som en ond cirkel, säger Samaneh Nemat.

Drömmen är att i framtiden ha ett galleri där hon utöver sitt eget konstnärskap håller i workshops i måleri och återbruk. Förutom äggen så säljer hon målade trädkvistar dekorerade med blommor och blad av gamla värmeljushållare.

– Jag skulle vilja lära folk att göra vackra saker av sådant som de tror är skräp.

Väggarna i rummet där äggen är uppställda är täcka av målningar av Kristina Lauinger, boendes i Gärsnäs. Hon har träffat Samaneh Nemat i den gåvobutik i Hammenhög där hon arbetar frivilligt. Där kan asylsökande hämta kläder, möbler och andra saker som har skänkts av byborna.

– När kvinnorna har kommit två–tre gånger börjar de få förtroende för oss och vi lär känna varandra. När språket inte räcker till så pratar vi med händer och fötter, säger hon.

Hennes målningar är abstrakta motiv i vattenfärg, där färgerna flyter ihop med varandra och bildar olika motiv hos varje betraktare.

– Jag låter färgerna styra och motivet uppstå samtidigt som jag målar. Det är spännande att se vad som växer fram ut det fördolda.

De senaste åren har flera initiativ tagits där lokalbefolkningen hjälper de asylsökande som placeras i Hammenhög och omkringliggande byar. Förutom gåvoshoppen har en återbruksverkstad inrättats där bybor och asylsökande tillsammans lagar och gör om de kläder som är för slitna eller trasiga för att ge bort, och en grupp frivilliga håller i svenskaundervisning en dag i veckan. Engagemanget har även spridit sig till andra orter på Österlen, så som Köpingebro, Tomelilla och Borrby. Folk går samman för att organisera insamlingar, ordna aktiviteter och engagera sig i enskilda personers asyl-ärenden, något som Skånes Frias Tidning har skrivit om tidigare.

– Det är fantastiskt hur Österlen har blivit ett center för solidaritet, det är en motvikt till den rasism som också finns på vissa håll här, säger Ingalill Bjartén.

Själv har hon varit engagerad i Palestinafrågan i fyrtio år, och nu hjälper hon syriska och afghanska flyktingar på hemmaplan.

– Jag har alltid tänkt att de som har det svårt måste man ställa upp för. Vi lever i ett rikt land, vi har råd att öppna både våra famnar och våra hjärtan för flyktingarna.