När jag var yngre var jag jätterädd för eld. Jag minns det som att jag blev rädd efter att jag hade sett på nyheterna på tv en dag. Jag såg ett inslag om ett hus som brann ner. En person var i huset när det brann.

Jag var mest rädd på kvällen och natten. När jag inte kunde somna drog jag ut min säng från väggen så att den stod mitt i rummet. Jag trodde att den stod som i en säker bubbla då. Väggarna kunde kanske börja brinna men min säng och jag skulle kanske klara oss. Jag ville tro det.

Jag läste tidningen ofta, eller jag tittade i alla fall på bilderna i tidningen. Nyheterna handlade ofta om bränder och bomber. Jag såg eld både i tidningar och på tv.

Jag hörde att det fanns många som tände eld på hus för att de tyckte att det var roligt. Jag trodde att det fanns många sådana människor. Tidningarna skrev ju så ofta om dem.

Tidningar skriver mest om negativa nyheter. Tv visar mest negativa nyheter. De som pratar i radio pratar mest om negativa nyheter.

Ibland är det lätt att tro att nästan allt är dåligt. Ibland glömmer jag bort att det finns så mycket bra och så många snälla personer. Jag läser, tittar och lyssnar på nyheterna och blir rädd. Jag blir rädd att världen kommer gå under, rädd att alla isar ska smälta, rädd att alla kärnkraftverk ska explodera och rädd att alla elaka människor ska göra elaka saker mot oskyldiga personer.

Jo, vi behöver veta dåliga saker som händer i världen. Tyvärr. Men vi behöver faktiskt veta vad som är bra också. Vi behöver inte bara veta att det finns de som dödar. Vi behöver veta att det finns människor som räddar andra människor också. Vi behöver veta att det finns farliga personer som tänder eld på saker. Men vi behöver bli påminda om att det finns hjältar som släcker bränder också.

Inga barn ska behöva tro att det mesta som händer i världen är dåligt.