– Vi brukar säga att om aktivisterna är kirurger är vi dietister, säger Ana Marega.

Genom projektet Normbrytande rättigheter arbetar Selma Gušić och Ana Marega med sex pilotskolor i Malmöområdet, både grund- och gymnasieskolor. Där har de startat olika projekt som ska fortsätta i tre års tid. Med hjälp av workshops och utbildningar, både för personal och elever på skolorna, arbetar de för att skapa förståelse om vardagsrasismen. Förhoppningen är att det kommer att visa sig vilka metoder som fungerar och att de sedan ska spridas nationellt.

– Vi pratar jämt och ständigt om normer, makt och rättigheter och försöker påvisa sambandet mellan dessa begrepp, säger Ana Marega.

Under en workshop kan eleverna få diskutera frågor om just makt, normer och rättigheter. Först på en mer generell nivå och senare mer personligt.

– Vi försöker även vända på diskussionen. Istället för att prata om vilka nackdelar det finns för invandrare pratar vi om vilka fördelar man har som etnisk svensk. Vi ifrågasätter normens privilegier, säger Selma Gušić.

Det är skolornas ungdomar som står i centrum och projektet arbetar mycket med elevinflytande. De vill ge eleverna verktygen till att göra sina röster hörda. Enligt Ana Marega används de likabehandlingsplaner som ska finnas på alla skolor dåligt.

– Det görs formellt. Det finns en likabehandlingsplan på de allra flesta skolorna, men oftast är det ett dammigt dokument som ligger i något skåp. Planerna är oftast inte förankrade. De skrivs, undertecknas och sedan är det bra med det fram tills nästa år då man måste revidera planen, säger Ana Marega.

Enligt en undersökning som Ungdom mot rasism utfört, har 48 procent av alla utlandsfödda elever i svenska skolor någon gång upplevt rasism. Och Diskrimineringsombudsmannen (DO) har även granskat över 35 olika skolors likabehandlingsplaner. Inte en enda har blivit godkänd. Problemet, menar Ana Marega och Selma Gušić, är att det finns stora krav på skolorna, men inga metoder för hur det ska uppfyllas.

– Det börjar bli tydligt för oss att det ligger mycket på politisk nivå. De ställer krav på skolorna som de måste uppnå, men de ger inga pengar, inget stöd och inga ramar att arbeta utifrån, säger Selma Gušić.

Vad Selma Gušić och Ana Marega helst hade velat se, är kommunalt anställda som arbetar med frågorna på heltid. På så sätt skulle inte hela bördan ligga på skolorna. De visar på de genuspedagoger som i dag arbetar med att skapa mer jämställda skolor och institutioner.

– Så vill vi att det ska vara i frågan om rasism med, säger Selma Gušić.

Kampen för att göra frågan om jämställdhet till en politisk fråga tog tid, men nu finns det jämställdhetsmål i Sverige. I frågan om antirasism finns inga konkreta mål att arbeta efter.

– Man har alltid fokuserat på toppen av isberget, arbetet mot nynazism och våldsutövare. Men under det finns en massiv klump av intrikata, komplicerade problem som underbygger det extrema som vi ser i dag, säger Ana Marega.

Hur ser ni på mordförsöken den 8 mars?

– Det är vidrigt. Det är ett resultat av det förhårdnade samhällsklimatet. Normerna befästs och normaliseras, säger Ana Marega.

– Media tar bara upp det som har ett nyhetsvärde, som när fyra personer knivhuggs på öppen gata, säger Selma Gušić.