Maryan Maxamed föddes 1960 i Mogadishu, Somalias huvudstad. Hon växte upp i ett hem med många syskon. Hennes far var soldat och modern var hemmafru.

– Min pappa ville att vi skulle studera och utbilda oss. Han jobbade väldigt hårt för att vi skulle ha råd med skolan. Han lärde mig att ta vara på mina chanser.

Hon studerade på universitetet när hon träffade sin stora kärlek Ahmed. Han studerade till advokat och de gifte sig snart. Maryan blev gravid och fick avbryta sina studier till sjuksköterska. Hon var gravid med sin fjärde son när kriget bröt ut. Hennes man, Ahmed, blev mördad av rebeller och Maryan förstod att hon var tvungen att fly.

Trots kriget ler Maryan när hon tänker på Somalia. Hon påminns om tiden då familjen var samlad. Om sin ungdom och om sina barndomsvänner.

Hon skrattar när hon minns den första tiden i Sverige.

– Jag råkade köpa griskorv en gång. Jag tänkte nog aldrig på att det var gris. Allt i Somalia var ju halal.

Efter en tid i Sverige förstod hon att Sverige inte var så annorlunda.

– Förutom språket och vädret är det likadant. I Somalia var det alltid varmt. Men man måste kämpa vart än man kommer.

I dag driver hon ett jourboende för barn som inte har någonstans att ta vägen av olika anledningar.

– Jag vill göra rätt för mig. Jag vill hjälpa människor i behov. Jag vet ju hur det känns att behöva hjälp och hur mycket en hjälpande hand kan betyda.

På föreningen hon är engagerad i informerar hon om allmän hälsa till somaliska flyktingar.

– Många av somalierna som kommer till Sverige nu har vuxit upp i ett fattigt Somalia. De har inte haft möjlighet att gå i skola på grund av kriget.

Men livet som ensamstående kvinna i ett nytt land har satt sina spår. Maryan har artros i båda knäna och väntar på sin andra operation. Vissa dagar gör det så ont att hon knappt orkar stiga upp från sängen. Men hon fortsätter att kämpa.

– Jag måste ta vara på mina chanser säger hon. Det har min far lärt mig.