Skånes Fria

Cirkustanter som inte vill vänta

Världen är så eländig, att den bästa utvägen är att hänga sig i ett rep ett tag. Så resonerar tanterna i Cirkus Sagas nya föreställning Vadå som spelas på Karavan i Malmö. Cirkusartisterna Ida Stenman och Christoffer Remberger berättar för Skånes fria om överflödet av möjligheter som gör oss passiva, cirkusliv i Indien och strävan efter perfektion.

När Ida Stenman och Christoffer Remberger i Cirkus Saga ville sätta upp Samuel Becketts I väntan på Godot fick de veta att det kunde bli problem. Beckett hade tydligen skrivit in i sitt testamente att pjäsen bara kunde spelas av män.

– Det känns ju väldigt märkligt, men det gjorde att vi skrev ihop vår egen grej på samma tema, och fick ett roligare resultat, säger Ida Stenman.

Föreställningen Vadå handlar också om den oidentifierade väntan, att gå i cirklar och inte veta hur en ska ta sig vidare.

– Vi matas hela tiden med motstridiga budskap, både om hur vi ska leva för att bli lyckliga, och hur vi ska förändra världen. Vi vet att resurserna kommer att ta slut en dag, men vi väntar alla på att någon annan ska lösa problemen, om det så är gud eller tekniken eller en kollaps. Överflödet av möjliga lösningar gör att många av oss blir passiva och inte gör någonting, säger Ida Stenman.

Gubbarna i Becketts pjäs har bytts ut mot två tanter som tar sig an stora och små problem med beslutsamhet och humor. Försöken att komma bort från normer och destruktiva mönster gestaltas ofta med cirkus-tricks.

Vadå är den första föreställningen som Cirkus Saga sätter upp där de har lagt in tal. Det gör det enklare att förmedla ett politiskt budskap, menar de.

– Det är svårt att göra cirkus politiskt, det blir lätt övertydligt och talar kanske mest till barn, typ att alla med svarta kläder är elaka, säger Ida Stenman.

Ändå har hon och Christoffer Remberger sedan de grundade scenrummet Karavan i Malmö satt upp flera föreställningar som har ett tydligt politiskt budskap. I Karneval från 2013 vänder de upp och ner på rollerna under en medeltida karneval, och låter hög bli låg och tvärt om.

– Karnevalerna var lite som en ventil, där alla skikt i samhället förväntades ha kul tillsammans under en dag. Vi ville visa att ingenting blir bättre bara för att städerskan blir kung, det är fortfarande samma strukturer, säger Christoffer Remberger.

De tror att cirkusen är en kulturform som kan locka många sorters människor. Även om nycirkusen, som kombinerar akrobatik med teater och musik, har slagit igenom stort de senaste åren och rör sig mot finkultursfären så tror inte Ida Stenman att cirkusartister har blivit mer snobbiga.

– Många har en fri livsinställning och väljer att klara sig på lite pengar istället för att ge sig in i nio till fem-livet. Men samtidigt är vi ju också fast i det kapitalistiska träsket och måste försörja oss, säger Ida Stenman.

Duon har valt att arbeta i mer etablerad form för att få tillträde till de fördelar som det ger, som kulturstöd och uppmärksamhet i pressen. Men de varvar sina föreställningar på Karavan med tillfälliga jobb på event och invigningar.

– Det är kul att göra något mer folkligt också, och jag tror att vi på det sättet kan nå ut till människor som inte kommer på våra föreställningar, säger Christoffer Remberger.

För några år sedan levde de själva det fria cirkuslivet och reste runt på festivaler i bland annat Argentina, Indien och runt om i Europa.

– Det är kul för cirkusfolk bildar ett community som är spritt över hela världen, och som träffas på festivaler några gånger om året, säger Christoffer Remberger.

Under en period levde och uppträdde de med en traditionell cirkusgrupp i en indisk by. Där fick de känna på hur det var att leva i en tydlig hierarki, där chefen var högst upp och resten av gruppen rangordnad utifrån det.

– Det var svårt att acceptera i början, men vad hade vi kunnat göra? Hade vi försökt lägga oss i så hade det antagligen slagit bakut, säger Ida Stenman.

– Vår dotter som då var två år sågs som en liten vit prinsessa av de andra cirkusartisterna, och de tyckte att vi var konstiga som kom där med vårt jämlikhetstänk och tyckte att hon skulle få leka i leran med de andra barnen, säger Christoffer Ramberger.

Längtan efter att ha en fast plats att utgå ifrån fick dem att slå sig ner i Malmö. När de för fyra år sedan fick möjlighet att ta över industrilokalen på Bokgatan och förvandla den till en mötesplats för cirkus, teater och musik så hade de ett forum där de kunde sätta upp längre föreställningar. Här tillbringar de merparten av sin tid nu i samband med premiären av Vadå. Repeterar text, övar på cirkustricken och ser till att allt sitter.

– Det är lätt att bli pedantisk och börja koreografera minutiöst. Många säger att det svåra med att vara sin egen chef är att ta tag i saker, men för oss är det svåra att sluta och känna att det duger som det är, säger Ida Stenman.

Vadå spelas på Karavan, Bokgatan 18 i Malmö. Föreställningen har preimär 4 april och spelas även 12, 13, 22, 26 april, 3, 10, 11, 15, 17 maj och 13, 14, 15 Juni, kl 19.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

I baksätet på Malmös svarta ekonomi

I föreställningen Blue dreams färdas publiken med bil genom Malmö, samtidigt som ett kammarspel om stadens svarta ekonomi pågår i framsätet.

Fria Tidningen

Barnbok om Palestina skakar USA

ABC-boken P is for Palestine har lett till dödshot och bojkott från konservativa judar i USA, samtidigt hyllas den i många andra länder.

Fria Tidningen

© 2025 Fria.Nu