Med sin nya roman Mary Jones historia sällar sig Elin Boardy till de moderna författare som har gjort postkoloniala dekonstruktioner av 1700- och 1800-talens mest koloniala berättelser. Bland dessa finns den dominikanska författaren Jean Rhys som i Wide Sargasso Sea (1966) berättar historien om Bertha Mason, Rochesters första, västindiska, demoniska och galna hustru i Charlotte Brontes klassiker Jane Eyre. Eller J.M. Coetzees Foe från 1986 som återberättar Robinson Crusoe ur slaven Fredags perspektiv.

Både Rhys och Coetzee skriver dock utifrån en privilegierad position i egenskap av vita i en postkolonial kontext (Dominikanska republiken respektive Sydafrika) och i Rhys fall leder det till att hon delvis hemfaller åt ett liknande exotiserande som i den text hon vill dekonstruera. Familjen Masons gamla trotjänare Christophine är till exempel konstruerad som en stereotyp mammy-karaktär med kunskaper om magi.

Elin Boardy lyckas undvika de flesta klichéerna när hon tar sig an Robert Louis Stevensons Skattkammarön (1883) ur kvinnornas och de marginaliserades perspektiv. De två centrala gestalterna är arbetarklassflickan Mary och Skattkammaröns karismatiska antihjälte John Silvers hustru Dolores, som Stevenson kallar "/Silvers/ gamla negress".

Boardy tecknar ett finkänsligt och nyanserat porträtt av dessa två starka och intelligenta men hårt prövade kvinnor. Till skillnad mot hur det brukar vara i berättelser om vänskap mellan vita och rasifierade kvinnor så är det i Boardys berättelse Dolores som är arbetsgivaren och Mary som är köksflickan, och det är Dolores som lär Mary att läsa.

Samtidigt bidrar Boardys berättarperspektiv att Dolores delvis förblir den andra. Mary berättar historien genom sina nyförvärvade skrivkunskaper och med hjälp av den skrivbok hon fått av Dolores. Men Dolores röst bryter igenom ibland. Hon berättar om livet i slaveri och hur hon möter den enbente John Silver som hon ska komma att följa till England och tillbringa sitt liv med. Mary å sin sida tar anställning hos Dolores och John Silver och följer Dolores till Hispaniola när Silver ger sig av på det äventyr som skildras i Skattkammarön.

Boardys berättelse dekonstruerar Stevensons roman även genom att skildra queert begär, som när Mary möter kärleken i form av Agnès eller i mötet mellan Silver och en av hans sjömän. Den skatt som utgör navet i Stevensons berättelse nämns hos Boardy närmast i förbifarten.

I Mary Jones historia är det istället kärleken och åtrån som är romanens nerv. Oavsett om det gäller den mogna kärleken mellan Dolores och Silver, den spirande förälskelsen mellan Mary och Agnès eller papegojans kärlek till husse, skildrar Boardy kärlekens många väsen med en fingertoppskänsla som aldrig blir sentimental, hela tiden med den unga Marys grovhuggna och lite naiva vokabulär.

Med Mary Jones historia har Elin Boardy skapat en säregen, vacker och vemodig roman.