I år är det supervalår. Det kommer alltså att vara fyra olika val under 2014. I vår blir det ett val till Europaparlamentet. I höst blir det val till kommuner, landsting och riksdag.

Det finns de som inte går och röstar. Trots att de får rösta. Samhället tycker att de är ett problem. Det finns till och med speciella ord för personer som inte röstar. De kallas för röstskolkare. Eller soffliggare.

Varje val är det en stor nyhet. Hur många soffliggare var det? Hur många skolkade den här gången?

Jag tycker att valen är viktiga. Jag är till och med en sådan person som säger till andra människor att de ska gå och rösta. Det handlar ju om vem som ska styra vårt land. Eller våra kommuner. Våra röster gör skillnad.

Men jag måste erkänna en sak. Jag har aldrig röstat i EU-valet.

Sverige blev medlem i EU 1995. Sedan dess har vi haft fyra val. Fyra gånger har jag haft chansen att vara med. Och bestämma vem som ska sitta i Europaparlamentet.

Varje gång har jag stannat hemma.

Den senaste gången var 2009. Då ville jag rösta. Men jag klarade det inte.

Det finns en anledning till det. Innan Sverige blev medlem i EU hade vi en folkomröstning. Och jag var med och kämpade för att folk skulle rösta nej. Vi kämpade hårt. Vi hade inga pengar. Men de som ville att vi skulle rösta ja hade mer än 100 miljoner kronor. De hade dyra, fina broschyrer. Och de fick betalt för att dela ut dem.

Det kändes inte rättvist. Och när vi förlorade folkomröstningen kände jag mig sviken. Det kändes som om demokratin inte var till för mig. Som om jag inte var värd att lyssna på.

Därför har jag inte röstat i EU-valet sedan dess. Jag var 22 år när vi hade folkomröstningen. Och den fick mig att tvivla på demokratin.

Nu har det gått 18 år. Och i år har jag bestämt mig för att rösta igen. Jag tror att jag kommer att klara det.

Men det finns många som känner sig svikna av samhället. Det finns många som känner sig helt utanför. Som känner att de aldrig har haft en chans.

Jag förstår varför de inte går och röstar. Men i år tänker jag så här. Vems röster kan vara viktigare än deras? Och om man har svårt att välja ett parti. Ja, oftast vet man i alla fall vem man inte vill ska bestämma över vårt land.