– Vi vill undersöka femininitetens potential, och titta på vilka värden som har gått förlorade i en patriarkal och kapitalistisk värld, säger Linda Forsell som regisserar föreställningen Radikal vänskap.

Efter att ha jobbat med föreställningar som Historia A, där de lyfter fram exempel på starka, självständiga kvinnor som individer, vill Potatopotato nu hylla det kollektiva och det mjuka. Värden som genom historien har klassats som kvinnliga, och som kvinnor har blivit socialiserade i att ta till sig. När vi sedan har velat bryta upp den traditionella uppdelningen i kvinnligt och manligt har vi också tagit avstånd från dessa mjuka värden, menar gruppen.

– Det handlar mycket om att våga visa sig sårbar. Som feminist har jag lärt mig att jag ska tala högt och göra motstånd. Men om vi bara gör det och inte bejakar värden som gemenskap och solidaritet så är det som att vi går med på föreställningen att det viktigaste är att vara en stark kapabel individ, säger Agnes Hargne Wallander som är en av skådespelarna.

Gruppen har under en längre tid gjort research, bland annat genom att läsa feministiska texter av Ulrika Dahl och Nina Björk. Föreställningen består av filosoferande kring ett antal feministiska frågor varvat med musik och andra konstnärliga uttryck som skådespelarna har fått välja. Manus har improviserats fram utifrån de frågor som har kommit upp under researchen.

– Det vore konstigt om jag gick in och skrev ett manus, när det handlar om skådespelarnas liv och funderingar. Scenkonst är ofta uppbygd på ett patriarkalt sätt, när det kommer till gestaltande och dramaturgi. Vi ville hitta alternativ till det, och jobba mer med det sinnliga, säger Linda Forsell.

Scenrummet kommer att byggas upp med mycket färg och kitsch, och ett stort täcke ska bölja över golvet för att skapa en känsla av mjukhet. Linda Forsell tror att det just nu finns en vurm för fenomen som traditionellt setts som kvinnliga, som till exempel horoskop.

– Jag tror att folk behöver mjuka värden för att få en känslomässig förståelse av världen. Om vi inte bara uppmuntrades att utveckla oss själva och kliva över lik så skulle vi må bättre och känna oss som en del i något större, säger hon.

Uppsättningen är en av delarna i triptyken I den bästa av tjejvärldar, där tre olika föreställningar spelas parallellt under våren i flera svenska städer. I Norrköping och Linköping spelas Vi är nära som handlar om två tjejer som låser in sig i badrummet där de får vara i fred mot den hårda världen. I Middagsbjudningen som sätts upp i Stockholm senare i vår fortsätter gruppen att föreställa sig en värld där de feminina värdena är normen. Potatopotato har medvetet valt att fokusera på alternativ till de problem som de ser i dag.

– Hur många gånger har man inte sett en våldtäkt på scen? Vi vill inte reproducera ett förtryck, utan visa på potentialen som finns i något annat. Vi tror att det finns ett starkt motstånd i att berätta nya berättelser istället, säger Linda Forsell.