Under den gångna dryga veckan har vi sett mängder av solidaritetsmanifestationer för de drabbade av nazistattacken i Malmö 8 mars. I Norrköping sammankallade nätverket Norrköping Mot Rasism ett möte i Hörsalsparken förra onsdagen. Samma kväll kunde man i Norrköpings Tidningars nätupplaga läsa rubriken ”Manifestation mot nazism var olaglig”. I papperstidningen på morgonen stod det ”Manifestation mot nazism visade sig sakna tillstånd”.

Det är illa ställt med både kunskapen och den demokratiska reflektionen hos delar av journalistkåren när nyhetsbevakningen av ett torgmöte ser ut på detta sätt. För NT var det avsaknaden av polistillstånd som var huvudnyhet. I artikeltexten citeras en förbipasserande polis som talar om brott mot ordningslagen.

Men vi har i Sverige mötes- och demonstrationsfrihet. Den listas bland grundläggande fri- och rättigheter i Regeringsformen, tillsammans med yttrandefrihet, informationsfrihet, föreningsfriheten och religionsfrihet. Alla dessa kan i vissa fal begränsas av säkerhetsskäl, men skyddet av dem är grundläggande.

Vi har också en ordningslag som kräver tillstånd för allmänna tillställningar på offentliga platser. Mellan grundlagen och ordningslagen finns en motsättning som ur demokratihänseende är problematisk. Låt oss göra ett tankeexperiment: Skulle liknande krav inrättas för yttrandefriheten skulle det innebära statlig förhandsprövning av alla offentliga yttranden. Enklare uttryckt: statlig censur.

Få skulle uppfatta statlig censur som förenligt med grundlagen. Mötes- och demonstrationsfriheten måste värnas på samma sätt som yttrandefriheten. Ordningslagen kan aldrig stå över Regeringsformen, och i Regeringsformen finns ingen grund för att kräva generell förhandsprövning vare sig för allmänna samlingar eller offentliga yttranden.

Manifestationen i Norrköping var ett stillsamt torgmöte som inte blockerade trafik eller kommers, som inte monterade upp ljudanläggningar, skrymmande utrustning eller drog dit fordon. Kort sagt, som inte störde ordningen. Men direkt efteråt gavs dem som deltagit budskapet att de gjort någonting olagligt.

Man kan diskutera detta med tillstånd fram och tillbaka, och det har också gjorts efter onsdagen. Men lika viktigt är att ständigt påminna om att alldeles oavsett tillstånd, har vi alltid rätt att demonstrera. I andra sammanhang förknippas förbud för folk att samlas på allmän plats utan myndighetstillstånd med diktatoriska och totalitära stater. Samtidigt misstänkliggörs demonstranter i Sverige.

Det är oroande när nyhetsrapporteringen vinklas mot ett ifrågasättande av mötesfriheten. Vi ser idag en kriminalisering av protester i flera EU-länder; Storbritannien och Spanien utgör skräckexempel. Hur mycket svårare blir det inte att värna våra demokratiska fri- och rättigheter, när betydande delar av den instans som ska granska makten saknar demokratisk kompass?