Jag är Timmervik. Timmervik är en liten by som ligger ungefär en timme norr om Göteborg. Byn ligger precis vid havet. Jag tycker att den är jättevacker. När jag bodde där kände jag alla andra som bodde i byn. Alla kände alla i byn. Jag bodde i Timmervik tills jag flyttade hemifrån när jag var 17 år.

Jag tänker ofta på var jag kommer ifrån. Nu har jag bott i Stockholm i två år. Förra veckan var jag på filmfestivalen Tempo i Stockholm. Jag såg en dokumentärfilm som heter Lgh + bil + allt jag har och äger. Den handlade om en persons relation till platsen där hon har vuxit upp.

Filmen var gjord av Clara Bodén. Hon växte upp i Jämtland. Jämtland är landsbygd. Där bor det tre personer per kvadratkilometer. Det berättade Clara Bodén i sin film. Timmervik är också landsbygd. Där finns inte så många människor. Det finns många kor och får. Det finns stora ytor med ängar och skog - massor av skog!

Clara Bodén pratade väldigt mycket om sin syster i filmen. Hennes syster sa en gång till henne: ”Jag tror inte att jag är mer än Jämtland”. Clara Bodén tyckte att det var intressant. Hon höll inte med sin syster. Hon tyckte visst att hon var mer än Jämtland. Men hon förstod vad systern menade med att vara den plats man kommer ifrån. Ibland känner jag att jag kanske bara är Timmervik, eftersom byn är en så stor del av mitt liv och den jag är som person. Det är annorlunda att bo på landet mot att bo i en stor stad. Jag trivs i storstan. Men jag känner mig mer hemma bland gräs och träd än bland asfalt och höga hus.

Jag pratade med Clara Bodén efter filmen. Hon var på bion. Vi pratade om att vara platsen som man kommer från. Hon sa att hon jämför det med att vara av ett visst kön, i en viss ålder eller ha en speciell läggning.

Jag är kvinna. Jag är 22. Jag är svensk. Jag brukar bli kär i killar. Jag är många saker, men jag tänker inte på dem så ofta. Jag är även Timmervik. Det tänker jag faktiskt på väldigt ofta.