Louisiana norr om Köpenhamn har gjort sig känt för att skapa oväntade sammanhang för både ny och gammal konst. Med utställningen Det arabiske nu gör man det på ett sätt som är omfattande, kanske till och med spretigt, men det ger också betraktaren en möjlighet att dra sina egna slutsatser utifrån utställningens alla fasetter.

Längst bort i norra flygeln, under kaféet, är verken utspridda i små utställningsrum och korridorer och känslan av arabiska gränder infinner sig. Här finns ett rum som visar protesterna under den arabiska våren och besökaren hör ropen skalla genom förstärkare i en installation som får småspiken ovanpå ljudanläggningen att rassla i takt med demonstrationens röster. Symbolerna från revolutionen uttrycks genom fotografier, keramik och graffiti, av moderna konstnärer som ger uttryck för en demokratiprocess som plötsligt känns mindre avlägsen.

Det arkitektoniska är dock den röda tråden och utgör ungefär hälften av det som finns att se. Här öppnas också upp för de stora skillnader som finns mellan de 24 olika länderna i arabvärlden. Dubais och Förenade Arabemiratens överdådiga skyskrapor och turistanläggningar visar stereotypen, för att inte tala om den konstruerade ön Palm Jumeriah, där alla har strandtomt.

Men här finns också kontrasterna i form av ekobyar, kollektivhus och naturanpassade anläggningar för rekreation, också det en del av modern arabisk arkitektur. Vi får bland annat se hur Kilo architectures byggt kollektivhus för sju hushåll med gemensamma majlis-rum, de offentliga utrymmena i det traditionella arabiska hemmet, samt gemensamma utomhusrum.

Ett annat exempel är RAK Jebel Al Jais Mountain resort, där man tagit vara på det spektaulära bergslandskapet, istället för att bygga anlagda trädgårdar vilket är standard när det karga ökenlandskapet ska göras gästvänligt för kräsna besökare.

Norr om Marrakesh i Marocko finns ett annat imponerande exempel på arabiska ekohus. Här har traditionella lerbyggemetoder kombinerats med sol-skorstenar som lagrar värme och står för ventilation, i en arabisk passivhusmodell som kompletterats med allt från komposttoaletter och köksträdgårdar till solceller.

Dubai-baserade X-Architects både dominerar och imponerar. De arbetar med ny design, det senaste inom miljöteknik men med gamla material och filosofier. Bland annat har de tagit fasta på idén från Hadith, profeten Mohammeds levnadsregler, om de sju grannarna – att varje hushåll ska ta hand om sju omgivande grannar för att det ska bli ett socialt hållbart samhälle.

Det arabiske nu är egentligen inte en utställning, utan flera. En myriad av pusselbitar till en kultur som är både främmande, skrämmande och ny för många, inte minst i Danmark där islamofobin är stark och uttalad. Utställningen utmanar förutfattade meningar nästan oavsett hur de ser ut. Det är lekfullt, det är inspirerande, ibland riktigt knasigt.

Utställningens första rum är som en godispåse av populärkultur och attitydförändringar. I installationen Satellite queens visas en dokumentär om ett program från en arabisk satellitkanal, Kalam Nawaem (Sweet talk), där libanesiska Rania, egyptiska Fawzia, palestinska Farah och saudiska Muna debatterar allt från terrorism till homosexualitet.

Vi ser typografen Bahia Shehabs arbete med en uppslagsbok över arabisk skrift och Abdel Abdin och hans band, som trummar på bröd.

Men det handlar också om flykt, kulturkrockar och antikonsumtion. I första rummet finns även Hayv Kahramans verk War-aq, som betyder spelkort. Korten är en del av en pågående serie som Kahraman började arbeta med 2010. ”Verket är väldigt personligt, eftersom jag själv växte upp som flykting i Sverige och flera av personerna är inspirerade av människor i min egen närhet”, säger hon i utställningsbeskrivningen. Kahraman, som är född i Irak 1981, har ställts ut över hela världen men knappt uppmärksammats i Sverige där hon växte upp.

Vi får också se en videoinstallation av performance-konstnären Wael Shawky som läser koranen gående genom ett snabbköp i Amsterdam. Verserna refererar till Mohammeds migration från Mecka till Medina och blir som ett vittnesbörd om krocken med det västerländska konsumtionssamhället.

Det arabiske nu ger verkligen nya insikter, oavsett vilka bilder man bär med sig av arabvärlden sedan tidigare.