Är Sverige moget för Vego?
Det nya matmagasinet Vego är riktigt snyggt och recepten är tilltalande. Frågan är hur stor marknaden är, skriver Mikael Mildén.
Att leva med vegorörelsen är en evig kamp mellan hopp och förtvivlan. Nya projekt uppstår, testas och försvinner. Ofta är tiden inte mogen, men utvecklingen går obönhörligen framåt. Några projekt lyckas leda utvecklingen, andra dör. Tajming är allt. Ett gott exempel är specialbutikerna i våra storstäder, butiker vi bara drömde om för tio år sedan.
Så var det då detta med ett vegetariskt matmagasin, så hett efterlängtat. Det har gjorts försök förut, men inget av dem har liknat det nya Vego. Detta är något så fantastiskt som en tidning sprungen direkt ur den sjudande vegorörelsen själv.
Första anblicken är bländande. Layouten är ljus, ren, snygg. De viktiga fotona är proffsiga och får det att vattnas i munnen. Det här är kort sagt mattidning på riktigt.
Till sitt innehåll vilar Vegos första nummer tungt på den veganska bloggosfären, vilket inte är konstigt. Där har under lång tid funnits en kreativitet som visserligen saknat ett intryck av samlad kraft, men som kanske egentligen är själva förutsättningen för att Vego ens ska kunna uppstå. Chefredaktören Mattias Kristiansson driver också den populära matbloggen Vegoriket.
Vi får ett samtal med artisten Jenny Wilson, intervjuer med en rad bloggare, produkttips, korvtest, nedslag i vegovärlden och självklart en krönika av Jonas Paulsson, som tog Köttfri måndag till Sverige. Förutom då själva huvudsaken – recepten. Och där finns ändå Vegos vinnande punkt. Recepten är enkla, tilltalande och omväxlande.
Men det finns en del kvar att jobba med. Framför allt textlayouten lämnar ganska mycket att önska. Textraderna linjerar sällan och kolumnerna kan vara olika långa. Ibland är det mindre bra korrekturläst, ofta saknas tydliga avgränsingar mellan olika texter och tidningens vinjetter är ibland närapå osynliga.
Det svåraste med en tidning är ändå att förmedla en vilja, en energi till läsarna. Där finns det ingen bakläxa att ge Vego. Det sprudlar om detta första nummer. En tanke som förföljer mig blir ändå hur väl vår veganscen kan bära upp en tidning som den här. Hur många vegoprofiler finns det att intervjua? Hur många gånger kan en tidning ställa frågan "Vad är det som är så fantastiskt med veganmat"?
Men kanske spelar det mindre roll, för anslaget i Vego är brett och generöst och recepten lockar till lagning. Nu krävs bara att läsekretsen är mogen.