Togs från lasarettet – ansågs ”transportabel”
Yusuf hade varit inlagd på lasarettet i Helsingborg i en vecka. Ibrahim var inlåst på förvaret i Åstorp och hade inte ätit på 13 dagar. Båda ansågs ”transportabla” och utvisades i veckan till Afghanistan.
– Jag vet inte var han är, hur han mår eller vad som händer med honom just nu, säger Madelene, vän till Yusuf och aktiv i Asylgruppen.
Yusuf skrevs ut från en psykiatrisk avdelning i samband med att polis kom och hämtade honom. Ibrahim hämtades samma dag som han skulle utvisas. Då hade han inte ätit på 13 dagar och knappt druckit något under den tiden, säger Madelene.
Annons
Båda utvisades med det flygplan som gränspolisen i veckan chartrat från Landvetter med destination Afghanistan.
– Ska det verkligen få gå till så här? Att gränspolis får hämta någon direkt när personen blir utskriven från en psykiatrisk avdelning? Det är ingen som tar ansvar för vad som händer de här personerna, säger Madelene.
Rose-Marie Sandberg är verksamhetschef för vuxenpsykiatrin i Helsingborg. Om sjukvården får en direkt fråga från polis om en viss person finns på en avdelning måste de enligt lag svara, säger hon. Sjukvården är också skyldig att svara på frågan om personen är i transportabelt skick eller ej.
Hur gör ni den bedömningen?
– Det handlar om allmäntillståndet men viktigt att säga är att det inte är det psykiska lidandet som värderas för det kan ingen värdera. Det vi har att ta ställning till är om personen lider av en allvarlig psykisk sjukdom eller ej.
Finns det en yrkesetisk problematik i att göra sådana bedömningar?
– Vi bedriver sjukvård och det är där jag och mina medarbetare måste befinna oss. Sedan kan jag som privatperson tänka olika om de lagrum som finns men vi är satta att följa lagarna, oavsett om vi tycker de är bra eller dåliga. Det gäller alla myndighetspersoner.
Men hur ser du på dilemmat att förhålla sig till ”patientens bästa” och myndighetskraven?
– Frågan är oerhört komplicerad och jag vill egentligen inte veckla in mig i den. Det berör hela systemet med hur vi tar emot flyktingar. Sjukvården är bara en liten del av det. Det professionella bemötandet är att veta vad jag ska göra här och nu. Inte att ha personliga åsikter om vad som ska hända personen i förlängningen. Det kan jag varken ha en åsikt om eller ta ansvar för.
