Signhild Hortberg är en av LFT:s flitigaste skribenter. Vi har ofta kunnat läsa hennes sprudlande krönikor där hon behandlar allt från naturupplevelser och grannar till tankar om liv och omgivning.

Signhild Hortberg också är författare och har tidigare utkommit med poesiboken Längtans blåa trådar på eget förlag. För bara några veckor sedan utkom hennes andra bok Flickan med änglahåret. Den här gången har Signhild Hortberg gett sig på en annan genre. Boken är en biografi om två henne närstående kvinnor och hur deras liv gestaltade sig. Kristina Simar har läst den och skriver här en kort recension.

Under den dramatiska tiden i Sverige år 1917 då landet var nära en revolution, hungern var stor efter första världskriget och klasskillnaderna tedde sig som djupa klyftor, föddes flickebarnet Alice. Hennes liv kom att bli en kamp för överlevnad och för insikten om ett eget värde. Hon var en fattigdomens avkomma född med små förutsättningar för ett bättre liv.

Alice föds i en fattigstuga som det tredje barnet till Leonard och Lina. De är av lägst stående klass i samhället och arbetar båda som fattighjon. Alice har en storasyster och en äldre bror.

När Alice är ett år gammal blir hon faderlös. Hon lär sig tidigt att stå på egna om än osäkra ben och i tanken utforma planerna för ett liv hon drömmer om. När hon möter Harry faller bitarna på plats och hennes nya liv börjar. Det kommer att bli ett omväxlande liv tillsammans med den oroliga själ som Harry är. Alice finner ändå en styrka i hans kärlek och fogar sig i de otaliga besluten, som hon ställs inför. Det ger henne en trygghet att leva sitt liv genom Harry. Den dagen hon står ensam faller hennes liv i bitar.

Denna bok är skriven med mycket känslor. Signhild Hortberg kan konsten att berätta så att jag i alla fall lever mig in i Alice och hennes familjs känslor, när de hela tiden får flytta från plats till plats i Sverige. Signhild beskriver även platserna så att jag ser omgivningen och husen inom mig och det är precis så jag vill uppleva en bok. Att känna och se hur det ser ut.

Kan säga att jag blev lite förvånad över att präster fick flytta så ofta under 1940-50 talet. Trodde att prästyrket var tryggt och att man hade samma tjänst i många år. Jag grät över alla flyttar och att den stackars familjen inte fick rota sig någonstans. En underbar och varm bok som jag verkligen rekommenderar.

Signhild Hortberg är född 1943 i Hudiksvall och bosatt i Piteå. Hon har arbetat som postkassörska. Signhild skriver dagligen och tycker om att ha en bredd på sitt skrivande.