LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Recensioner
Pontus Roos

  • Tomten Junior och kråkan Smygis i den enda spännande scenen i Tomtar och troll. Strax kraschar flygmaskinen, och den tar hela filmen med sig i fallet.
Läsarnas Fria

Meningslöst julkort från 60-talet

Den första svenska 3D-animerade långfilmen hade biopremiär i fredags. Wow, kan man tycka, något nytt från lilla Sverige. Enligt LFT:s recensent är det dock inte mycket att hurra över, Tomtar och troll – den hemliga kammaren påminner mest om ett digitaliserat julkort från 1960-talet.

Tomtar och troll – den hemliga kammaren verkar riktigt, riktigt lovande på papperet. Det är den första svenska 3D-animerade långfilmen någonsin, i rollerna finns Sven Wollter och Peter Stormare och musiken, komponerad av Idol-juryns Anders Bagge, framförs av Malmös symfoniorkester. Ingredienserna finns där för en riktigt bra genomsvensk film.

Förra året kom Låt den rätte komma in och kanske kunde Tomtar och troll vara ett till steg i en nyskapande riktning för svensk film.

Men Whiteshark, produktionsbolaget bakom Tomtar och troll, har försuttit sin chans.

Animationerna påminner mest om dåligt digitaliserade julkort från 1960-talet. Den klassiska bilden av en gårdstomte placeras plötsligt mot en glansig datorskog som är rent utav jobbig att titta på.

Historien spretar och saknar substans. Trollen är onda och jäklas med allt och alla bara för att det är vad troll ska göra. Det kan kanske räcka för den riktigt unga publiken, men för alla över åtta år krävs mer djup i karaktärerna. Det går att skymta ett försök till just denna typ av dynamik i Sluggo (Michael Bjerkhagen), trollet som hellre plockar blommor än jagar tomtar. Sluggo pendlar mellan att vilja hjälpa tomtarna och att bevisa sin elakhet för trollpappan Fassa (Sven Wollter). Det är en av flera misslyckade sidohistorier till den komplexa, gastkramande huvudintrigen; Trollen stjäl tomtarnas mat och tomtarna ska ta tillbaka den. Nog för att det är en barnfilm, men enkelheten och bristen på fantasi gör att filmen verkar vara gjord enbart för dagisbarn.

Att historien börjar med att tomten Junior trotsar sin stränga tomtepappa och riskerar livet i ett försök att komma bort från tomteskogen, glöms helt bort efter att försöket misslyckas.

Hade Junior istället lyckats flyga iväg med sin hemmagjorda flygmaskin hade vi kunnat få sen en helt annan film. Tomterebellen, hade den kunnat heta. Junior på egen hand i stora vida skogen lär sig att klara sig själv, fightas med lite farliga troll på vägen och träffar en tomtetjej, för att slutligen förenas med tomteföräldrarna. Klyschigt, ja, men det skulle vara klart mycket mer underhållande än den tama historien som nu berättas i Tomtar och troll.

Frågan är om inte Whitesharks manusförfattare hade just den klyschan i tankarna från början. Från första scenen, då ett glansigt animerat rådjur påpekar att tomte-eken är den säkraste och tryggaste platsen i hela skogen, byggs det upp för en rymma hemifrån-film. Det gör bara besvikelsen så mycket större när rymningen uteblir.

Det är svårt att förstå, men enligt infobladet som delades ut på pressvisningen är Tomtar och troll – den hemliga kammaren en av de svenskproducerade filmer som sålts till flest länder någonsin. En uppföljare, Skogskampen, är redan under produktion och planeras vara klar nästa år.

Om ingen annan hinner före, kommer Whiteshark alltså ha producerat både den första och den andra svenska 3D-animerade långfilmen någonsin.

Förhoppningsvis tar de bättre vara på den andra chansen.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Brott och kärlek i Stockholm

Alice ”Babs” Nilsson som farlig provokatör och Karl den XII som chokladsugen staty. Filmutställningen I huvudrollen: Stockholm bjuder på det bästa ur Stockholms filmhistoria.

Läsarnas Fria

Naken rädsla och tung last

Köttiga gitarrer, naken rädsla och tung last i utkanten av prärien. Än en gång tar LFT:s mest hängivna country- och blueslyssnare Bengt O Tedeborg pulsen på de senaste skivsläppen inom genren. Den här gången hittar han tre svenska artister bland guldkornen.

Läsarnas Fria

Skrämmande sann bild av samhället

Pjäs: Talgbollen – Boule de Suif Regi och manus: Malin Westberg Teater: Spegelteatern På scen: Anna Adolfsson – Elisabeth Rousset. Percy Forsgren – Comte Hubert de Breville. Åsa Älmeby – Thorne Comtesse Louise de Breville. Nicklas Westberg – Monsieur Loiseau med flera.

Läsarnas Fria

© 2025 Fria.Nu